Introduktion
Ursprungligen fanns en population av ur-rävar. Inom populationen fanns stor genetisk variation, alltså fanns det en stor variation av egenskaper hos individerna.

Ur-rävarna var anpassade till det habitat de levde i och beroende på var i världen detta var, vilka biotiska och abiotiska faktorer som påverkade rävarna, fick rävarna speciella egenskaper.

Levde ur-rävarna i ett kallare klimat är det troligt att de hade tjockare päls för att klara kylan, medan den antagligen hade mindre och tunnare päls ifall de levde i ett varmare klimat.

Utdrag
Då tre nya arter uppkommit med härstamning från ur-räven måste populationen splittrats, och de olika grupperna isolerats, kallat allopatisk artbildning.

Detta kan bero på olika faktorer, till exempel att ett geografiskt hinder uppstått vid exempelvis en naturkatastrof.

Detta skulle hindra de olika grupperna ur-rävar ifrån att komma i kontakt med varandra.

Mer troligt är kanske att konkurrensen om föda, livsrum eller partner, blev för stor och en grupp rävar tvingades lämna populationen för att uppsöka detta någon annanstans.

Det skulle också kunna vara så att hela populationen ur-rävar blev för stor utbredd över ett för stort geografiskt område för att parning inte längre kan ske med hela populationen, detta kallas för parapartisk artbildning .

Oavsett anledningen, kommer populationen att skingra sig och delas upp i olika grupper.

Vad som händer till följd av detta är att genflöde endast kommer att ske inom den specifika gruppen och inte längre med hela ursprungspopulationen.

Som konsekvens av de olika habitaten grupperna lever i kommer selektionstrycket på olika egenskaper att bli olika stort, vilket kommer att leda till att det naturliga urvalet väljer fram olika egenskaper hos rävarna.