Introduktion
“Genom att begränsa sin kontext till att bara gälla likasinnade uppnår man normalitet. Det kan vara livsfarligt, men det kan också vara livsnödvändigt. Varje människa har behov av att åtminstone tillfälligtvis få uppleva sig normal.”(sid. 178)

Är de ord som valts ut för att både beskriva huvudtemat samt användas för att återkoppla till då ett omdöme av denna bok som med inslag av både hjärtevärmande lycka samt skärande sorg är sammanbunden till en enda verklighetsbaserad berättelse skall göras.3

Kärleken som är skriven av författaren Jonas Gardell får man följa en sann historia. En som länge mörklades av samhällets normer men som år 2012 äntligen uppdagades.

Boken skildrar 1980-talets Stockholm utifrån de som föraktades som mest under denna tid; de homosexuella männen.

Dessa som utan förvarning berövades av sina liv i aids. I romanen skildras många olika karaktärer men själva berättelsen kretsar mest kring två unga män som man får lära känna som Rasmus och Benjamin.

Rasmus, en utstött pojke bland de jämnåriga i den lilla småstaden Koppom som han själv inte verkar betrakta som hem väljer att lämna denna plats bakom sig för att utforska den mer intressanta staden Stockholm.

Staden där han äntligen får chansen att hitta sig själv och kunna uttrycka den sexualitet som han under sin uppväxt aldrig fick möjligheten till.

Utdrag
Att följa normer för att inte hamna utanför är ett mänskligt beetende för att undkomma ensamhet samtidigt som man bär på rädslan att inte finna likasinnade om man skulle försöka gå emot dessa.

Detta beetende går enkelt att urskilja hos de runda och dynamiska huvudkaraktärerna i boken. Hos Benjamin är det just synen på normalitet som ger karaktären hans dynamik då han i början av boken försöker dölja sin sexualitet genom att negligera sina känslor.

Han försöker leva upp till det normal han lärt känna från sin omgivning. Trots detta väljer han att lyssna på sina egna känslor och gå ifrån detta för att finna den kärlek han alltid drömt om vilket blir en del av hans metamorfos.

Denna ändring i beetende påbörjas då han själv vågar yttra orden: “Jag vill i mitt liv få älska någon som älskar mig.” (sid. 229)

Om man nu går över och börjar reflektera kring Rasmus beteende kan man observera hur även han väljer att inte vara den han verkligen är hemma i Koppom och vågar inte riktigt utforska denna sida av sig själv tills han kommer till Stockholm där han kan försäkra sig om att det finns fler likasinnade.