• Kemi
  • Karaktär: B
  • Ord: 769

Innehållsförteckning
Sammanfattning
Syfte
Hypotes
Materiel
Kemikalier
Utförande
Resultat
Felkällor
Slutsats och diskussion
Hypotesprövning

Utdrag
I detta försök utforskades olika kemiska ämners karakteristika. Mer specifikt analyserades färg, aggregationsform, löslighet i vatten samt förmåga att leda elektrisk ström. I inledningen undersöktes ämnens aggregationsformer och färger fastställdes.

Efter det tillsattes några droppar destillerat vatten för att bedöma ämnens löslighet. Varje ämne blandades sedan med vatten i separata kärl för att med hjälp av en doppelektrod bestämma deras förmåga att leda ström.

Resultaten visade att föreningar som ledde ström var jonföreningar, medan övriga ämnen var molekylföreningar. Genom experimentet har vi kunnat bekräfta att jonföreningar oftast har ledningsförmåga medan molekylföreningar inte uppvisar detta egenskap.

Syfte:
Att kunna differentiera mellan en jonförening och en molekylförening samt analysera hur dessa ämnen reagerar med lösningsmedlet vatten. Detta möjliggör en djupare förståelse av ämnenas egenskaper och interaktioner.

Hypotes:
Då flertalet jonföreningar (salter) löser sig lätt och visar ledningsförmåga i vätskor, möjliggörs deras särskiljning på detta sätt.

Användningen av doppelektroden kommer att avslöja om blandningarna är elektriskt ledande eller inte, och på så sätt indikera närvaron av joner i lösningen. Detta ger en praktisk metod för att identifiera jonhaltiga föreningar.

Materiel:
OH-plast, liten spatel, doppelektrod och tandpetare att röra om med.

Kemikalier:
Natriumklorid, kopparsulfat, kaliumnitrat, sackaros (vanligt socker) och stearinsyra placerade i behållare, medan destillerat vatten, etanol, aceton och fotogen befinner sig i smala halspipetter.

Glycerol (1,2,3-propantriol) presenteras i en droppflaska. Genom att ordna ämnena på detta sätt möjliggörs en systematisk och praktisk undersökning av deras egenskaper och interaktioner.

Utförande:
Samtliga ämnen placerades försiktigt på ytan av en OH-plast med hjälp av en spatel, utan något lösningsmedel tillsatt. Genom denna metod kunde både aggregeringsform och färg karakteriseras.

Efter detta adderades några droppar vatten till varje ämne för att bedöma deras löslighet i vatten. I ett av fallen (lösning nr 3) var det svårt att tydligt urskilja lösligheten vid första försöket.

För att öka klarheten i löslighetsresultatet utfördes en ytterligare omrörning av lösningen, denna gång i ett provrör som också skakades ordentligt.