• Kemi
  • Karaktär: A
  • Ord: 964

Innehållsförteckning
1. Syfte
2. Hypotes
3. Materiel
4. Utförande
5. Resultat
6. Felkällor
7. Slutsats

Utdrag
Syftet med experimentet var att använda den elektrokemiska spänningsserien för att förklara och utförligt beskriva olika reaktioner. Under försöket genomfördes redoxreaktioner, där interaktioner ägde rum mellan metalljoner i en vattenbaserad lösning och fasta metaller.

1. Metallernas spänningsserie
2. Syfte
Den elektrokemiska spänningsserien fungerar som en kalkylator för att förutsäga om två ämnen, i detta fallet metaller, kommer att spontant inleda en reaktion.

I denna experimentella undersökning står jonlösningar i vattnet i kontrast till solida metaller och deras potentiella interaktioner (eller bristen därav).

Försöksreaktionerna som ägde rum kan klassificeras som redoxreaktioner, en företeelse där både oxidation och reduktion tar plats samtidigt.

Denna elektrokemiska spänningsserie fungerade som den enda verktygslådan, då den avslöjade metallernas ädelhet och deras förmåga att reagera med andra metaller genom oxidation eller reduktion.

3. Hypotes
Placeringen av en metall i den elektrokemiska spänningsserien ger en fingerpeg om dess edelhet – ju längre till höger, desto finare.

Utöver detta förmedlar serien information om en metall's reduceringspotential. Där metallerna blir mer ädla, minskar deras förmåga att genomgå reduktion.

Denna dynamik innebär att om den fasta metallen utgör ett ädlare inslag än metalljonen i reaktionen, kommer en tystnad av händelser.

I och med att reduktion involverar en ökning av elektroner och ädla metaller föredrar att hålla sina elektroner, så räcker en blick på spänningsserien för att avgöra om en reaktion står i begrepp att spira eller utebli.

När en reducering äger rum, följer också en oxidationsprocess eftersom elektronerna frigörs från den källa där de ursprungligen anlände vid reduktionsreaktionen. Oxidation = elektroner avges.

4. Materiel
Ett pappersark (inplastat) med de olika fasta metallerna på.
Lösningar:

CuSo4 – 1 mol/dm3 Kopparsulfatlösning
Pb(NO3)2 – 0.5 mol/dm3 Blynitratlösning
MgCl2 – 1 mol/dm3 Magnesiumkloridlösning
ZnSO4 – 1 mol/dm3 Zinksulfatlösning
AgNO3 – 0.1 mol/dm Silvernitratlösning
HCl – 4 mol/dm3 Vätekloridlösning/Saltsyra
Bitar av metallerna koppar, zink, bly och magnesium.