Introduktion
I novellen ”Mrs Ganapathys Blygsamma Triumf” tar den indiska författaren Manjula Padmanabham läsaren till en stad vid namn Madras i Indien.

Här möter vi Mrs Ganapathy som står inför ett dilemma. Mrs Ganapathy har tre döttrar, två av dessa är fullt exemplariska.

De är vackra, intelligenta, deras liv präglas av framgång och de har följt mallen för att få ett bra liv för sig själva. Tyvärr kan en inte säga detsamma om den tredje dottern.

Hon är inte vacker, det kan hennes mor själv erkänna, hon följer heller inte sin mammas uttänkta plan för henne då hon bland annat valt att flytta till Bombay, arbeta som konstnär och värst av allt; vägrar att gifta sig.

Utdrag
”Mrs Ganapathys Blygsamma Triumf” genomsyras av inre och yttre konflikter på grund av Anjalies motsättning till samhällets normer och det är därför enkelt att peka ut det som novellens tema.

Mycket tyder dock på att man kan gå djupare än så. Att ”gå emot strömmen” och ”bryta mönster” är sällan något enkelt men i denna novell är det inte ”normbrytaren” som lider eller verkar gå igenom tuffa situationer, utan faktiskt hennes mamma.

Detta är mycket intressant men samtidigt något som kan kännas väldigt logiskt och familjärt. Unga har

nämligen betydligt lättare för att bryta normer än äldre. Ofta får man höra att ungdomar lätt faller för grupptryck och sällan vågar vara sig själva.

I själva verkat finns det mycket som pekar på att det faktiskt är det motsatta. Dagens ungdomar har genom hela deras uppväxt kunnat få kontakt med andra sidan världen på bara ett par sekunder.

På grund av detta har ungdomarna lärt sig att ha ett mer öppet sinne och våga väga för- och nackdelar om saker som äldre aldrig skulle ifrågasatt.

En del hävdar att detta har gjort dagens ungdom mer frisinnade och liberala än vad deras föräldrar är.

Mrs Ganapathys har länge haft en inre kamp för att tvinga sig själv att sätta perspektiv på sina prioriteringar.

I novellens slut får vi till sist reda på vad som är viktigast för henne, andras åsikter eller en familjemedlems välbefinnande, och lyckligtvis är det de sistnämnda.