Introduktion
Novellen "Skummisar" är författad av Jonas Karlsson och kretsar kring temat att fördomar kan lena våra liv i oväntade riktningar. Handlingen följer ett äldre par som lever i en bostadsenhet som nyligen har fått en ny granne.

Med en känsla av udda beteende hos grannen jämfört med övriga i området, blir paret fångat i ett virrvarr av förutfattade uppfattningar som börjar styra deras interaktioner.

Parets nyfikenhet förvandlas snabbt till en besatthet när de börjar observera varje liten rörelse från den nya grannen. De samlar information från olika källor, till och med kontaktar hans arbetsplats och andra grannar i området för att lösa gåtan med hans ovanliga beteende.

Ju mer de gräver, desto mer övertygade blir de om att grannen måste vara involverad i någon form av kriminell verksamhet. För hur kan någon agera på det sättet om de inte har något att dölja? Denna övertygelse tar över paret och drar dem in i en virvel av paranoia och spekulation.

Jonas Karlsson, genom novellen "Skummisar", belyser på ett intrikat sätt hur snedvridna uppfattningar kan manipulera vårt tänkande och beslutsfattande.

Genom att utforska parets gradvisa förlorade självständighet till sina fördomar, påminner novellen oss om faran med att snabba slutsatser och förutfattade meningar kan få oss att gå miste om möjligheten att förstå och uppskatta människor för den de faktiskt är.

Utdrag
Begreppen "konstigt" och "normalt" verkar enligt min synvinkel användas på ett sätt som förvirrar mig, och jag finner det svårt att avgöra när och varför de bör appliceras. Att besvara frågor kring dessa termer tycks vara en omöjlighet för mig, då jag anser att de saknar en djupare innebörd.

Vad innebär egentligen "onormalt" eller "normalt", och hur definieras något som "konstigt" i motsats till något som inte är det? Vem har makt att fastställa vad som är avvikande och vad som inte är det?

Vem beslutar vad som är norm och vad som är avvikelse? Varför skulle någon som inte fungerar på samma sätt som en själv automatiskt bli kategoriserad som "onormal" eller "konstig"?

För mig är dessa ord tomma skal, eftersom jag inte förmår ge dem konkret betydelse. Jag har svårt att definiera vad "onormalt" och "konstigt" egentligen innebär. Det är inte självklart för mig. Jag har personligen drabbats av tre olika diagnoser, varav ADHD är en.

När jag delar med mig av att jag har ADHD, möts jag ofta av kommentarer i stil med "Ja, men du verkar ju inte vara våldsam/knäpp/konstig/dum i huvudet."

Det är som om dessa ord försöker placera människor i fack baserat på fördomar och begränsade perspektiv. Mitt budskap är att dessa etiketter är ofullständiga och missvisande när de används för att definiera människors komplexa natur.

Att jag inte passar in i en given mall för "normalitet" betyder inte att jag är avvikande eller "konstig". Jag strävar istället efter att bryta dessa kategoriseringar och uppmuntra en mer öppen och nyanserad syn på människors unika erfarenheter och egenskaper.