Succinatdehydrogenas | Labbrapport

Innehållsförteckning
Syfte
Teori/metod
Utförande
Material
Resultat
Diskussion/analys
Felkällor
Utvärdering av metod

Utdrag
Syfte
Absorbera kunskap om enzymet succinatdehydrogenas i varierande miljöer genom att observera den hastighet med vilken metylenblått bleknar.

Teori/metod
Enzymer framträder som proteiner som agerar som biologiska katalysatorer, styrande över kemiska reaktioner. Varje enzym besitter en unik form som endast möjliggör bindning till ett specifikt substrat.

I samspelet mellan enzym och dess substrat är det en begränsad del av enzymmolekylen som faktiskt tar del i reaktionen, med tanke på att enzymet oftast är avsevärt större än sitt motsvarande substrat.

Den aktiva kärnan hos enzymet, känt som det aktiva centrumet, utgörs av en specifik uppsättning aminosyror.

Här uppstår kemiska bindningar mellan enzymets aktiva centrum och substratet, vilket ger upphov till bildandet av ett komplext enzym-substrat-komplex. Denna komplexa struktur bryts sedan ned till enzymet och dess bildade produkt(er).

Reaktionen mellan enzym och substrat kan störas av kemiska inhibitorer, vilka besitter en struktur som liknar substratet. Denna likhet gör att de kan binda till enzymets aktiva centrum istället för det riktiga substratet, och på så sätt hindra de kemiska ämnena från att reagera med varandra.

Bild 1: reakt ion me llan enzym och substrat. Bild 2: Det aktiva centrumet blockeras av en inhibitor och hindrar enzymet från att reagera med det normala substratet.

Succinatdehydrogenas utgör ett enzym som aktivt medverkar i citronsyracykeln, en process som äger rum i mitokondriernas membran. I denna kontext katalyserar enzymet oxidationen av succinat till fumarat.

Ett karakteristiskt inslag är närvaron av den vätebärande gruppen FAD (flavin-adenin-dinukleotid), som agerar som en prostetisk komponent. Denna grupp är stadigt bunden till proteinmolekylen och fungerar som en huvudsaklig aktör.

Den extraherar väteatomer från succinat under dess oxidationsprocess och överför dessa vidare till elektrontransportkedjan. Här kombineras väte med syre, vanligtvis resulterande i vatten.

För att studera succinatdehydrogenas aktivitet, genomför man reaktionen i en anaerob miljö, där syre saknas. I detta scenario agerar metylenblått som en substitutiv väteacceptor istället för syre.

Denna molekyl reduceras från sin blåa oxidationsform till en färglös reduktionsform. Genom att exakt mäta tiden det tar för provet att tappa sin färg, kan man utvärdera enzymets aktivitetsnivå.