Introduktion
Emily Jane Brontë, född 30 juli 1818, är författare till en av världens mest klassiska kärleksromaner, Svindlade Höjder.
Dock var hennes liv ganska innehållslöst och kort, Brontë var en mycket reserverad och självständig person.
Hon lämnade endast hennes hemby Haworth fyra gånger och dog redan vid 30 års ålder. (Frykman, 2021)
Hon lämnade inte mycket intresseväckande efter sig att ta vid, men kanske är det hennes begränsade liv som bidrog till hennes livliga, odödliga fantasi.
1847 kom Brontës första och enda roman ut: Svindlade Höjder (originaltitel Wuthering Heights).
Brontë släppte Svindlande höjder när realismen var som populärast på 1840-talet, och det var kvinnorna som dominerade den största delen av marknaden för sådana böcker.
Utdrag
Man kan se i Brontës text att allt hon tagit med eller utelämnat i boken har en betydelse.
Miljöbeskrivningarna reflekteras också i karaktärernas personligheter.
Heathcliffs humör är lika brutalt och omväxlande som vädret uppe på Wuthering Heights och hans personlighet är lika mörk och destruktiv som naturen som omger dem.
Omgivningen reflekterar inte bara Heathcliffs karaktär utan även hans utseende.
Där skulle han kunna liknas vid huset som han bor i, hans utseende blir ofta beskrivet som hårt
med mörka och djupa ögon tillbakadragna under låga ögonbryn, som på huset blir symboliserade av fönstren som är smala och djupt satta i väggen som inte släpper in mycket ljus.
Samma sak gäller med Heathcliffs karaktärsmotsats, Edgar Linton och gården han växte upp på, Thrushcross Grange.
Gården är vacker och utstår sällan hårt väder och med stora fina ägor att vandra på.
Edgar Linton är även han reflekterad i miljön i och med att Thrushcross Grange ska visa den fina sidan av den viktorianska överklassen och dess ideal.
Edgar är en fin gentleman från en fin familj medan Heathcliff är ett föräldralöst och smutsigt ”djur” som inte förtjänar någon respekt från dem han bor med.
Kontrasterna får på så sätt en symbolisk innebörd. Det skiljer sig ganska mycket från böcker jag brukar läsa, där jag upplever att fokuset på miljö- och personbeskrivningar blir lidande.
Jag tycker allt för ofta att allt fokus läggs på handlingen vilket istället leder ett bristande band med karaktärerna och en svårighet att visualisera de beskrivna platserna.
Fortsättningsvis följde inte Brontë alltid de typiska idéströmmarna från hennes samtid.
När Svindlande höjder publicerade i mitten av 1800-talet var den feministiska rörelsen inte alls lika långt gången som idag.
Idéerna om jämställdhet hade precis uppstått och framstod därför för många som alldeles för radikala.
Att en kvinna var beroende av hennes man för överlevnad var en självklarhet i kulturen under Svindlande höjders samtid.
Lämna ett svar