Introduktion
Författaren Fredrik Lindström beskriver i sin artikel “Kronolekt” hur olika varianter av samma språk kan skilja sig från en generation till en annan (Språktidningen, 2/2010).

Det vill säga att ord och uttryck som har haft ungefär samma innebörd i flera år, kan få nya betydelse med tiden.

Lindström påstår i sin artikel att variationen i språk beror på att man i en generation har mycket “mer kontakt inom denna än med andra generationer” På detta viset kan nya uttal, betydelser och missuppfattningar “gör generationerna till främlingar för varandra.

Författaren förklarar att folk som är födda efter 1960-talets mitt säger fortfarande “reven och nesan” Vilket är något som alla stockholmare gjorde bara en generation tidigare, men efter två generationer så händer det mycket med språket.

Utdrag
I sin artikel “Unga svenska klingar stolt” skriver Cecilia Christer hur språket har dragit in flertalet utländska ord som benämns för förortsslangen (Språktidningen, 8/2018).

Dessa ord används av ungdomar med utländska bakgrund, men även av personer som är “födda i sverige” berättar Karin, en doktorand vid Uppsalas universitet som Christer refererar till.

Själva språket består av svenska ord som blandas med utländska ord för att bilda nya slang. De finns inga “svårigheter med att växla mellan slang och standardsvenska”.

Det är inte bara klang som utgör förortssvenskan klargör Karin Senter, utan det finns grammatiska aspekter som använts oftast mellan ungdomar.

Rak ordföljd och omvänd ordföljd “Han dryg” och “I morgon jag ska städa” är exempel Christer artikeln om hur grammatiken kan användas i förortssvenska.