Introduktion
Jordbävningar har i årtusenden varit en välkänd naturlig händelse som har orsakat skador på både människors liv och egendom.

Det som sällan betonas är att detta fenomen faktiskt medför positiva konsekvenser både för människan och vår planet.

Forskning pågår för att kunna förbereda världens befolkning inför framtida jordbävningar, men frågan är om vi någonsin kommer kunna känna oss fullständigt redo för den plötsliga kraften i naturen.

Utdrag
En betydande del av energin och den vertikala rörelsen från jordbävningen överförs till det överliggande vattnet och resulterar i en upphöjning av vattenytan.

Ute till havs, nära epicentrum, märks tsunamin knappast, men vågen sprider sig snabbt, saktar ner och stiger upp till en hög mur när vattnet blir grunt närmare kusten.

Tsunamivågorna är kraftfulla och kan tränga långt in i land, vilket leder till översvämningar, förstörelse av bebyggelse och tragiska förluster av människoliv.

Geologer och seismologer har förmågan att med relativt god tillförlitlighet förutsäga var en betydande jordbävning kommer att inträffa, men det är betydligt svårare att bestämma exakt när detta kommer att ske.

Jordbävningar är en naturlig del av planetens evolution och förnyelse, en process som ligger bortom mänsklig kontroll.

Människan har inga möjligheter att styra rörelserna i jordskorpan och därmed är det omöjligt att förebygga detta fenomen.

Ändå hoppas forskare att genom användningen av avancerade mätmetoder i framtiden kunna förutsäga jordbävningar och varna människor i tid.

Detta gäller särskilt områden i närheten av kända förkastningszoner. För närvarande kan de kortfristigt förutse skalv genom att övervaka skakningar i plattornas rörelser.

Att förutse tsunamier är emellertid mycket svårare. Med den befintliga teknologin är det inte realistiskt att övervaka seismisk aktivitet på flera tusen meters djup.

Trots det kan kustländer som är i riskzonen få varningar när tsunamier upptäcks långt ute till havs. Även om förödelsen är oundviklig kan en tidig varning rädda många liv.

Detta varningssystem kräver dock betydande resurser och en välorganiserad struktur för att kunna varna hela befolkningen i tid.

I den välbärgade västvärlden ses detta som en banbrytande upptäckt, men i mindre utvecklade länder kan kostnaden för ett sådant varningssystem vara för hög att genomföra.