Introduktion
Den följande rapporten tar upp utförandet av en laboration som undersöker principen "lika löser lika". Genom att analysera namnet på denna laboration och dess gemensamma nämnare mellan ämnena, utforskar jag initiala frågeställningar.
Inom rapporten diskuteras även faktorer som har påverkat resultatet och potentiella felkällor som uppstod under experimentet. En närmare betraktelse av polära och icke-polära ämnen kommer också att ingå.
Innehållsförteckning
Inledning
Hypotes
Syfte
Material: Fasta ämnen, Lösningsmedel, Övrigt
Metod
Resultat
Diskussion
Utdrag
För att ett ämne ska kunna lösa sig i ett annat krävs bildandet av bindningar mellan de två ämnena. Ett tydligt exempel är vätebindningar, där elektroner delas mellan två elektronegativa atomer som oftast är F, N eller O.
Denna typ av bindning uppstår när två elektronegativa atomer delar en proton, och när dessa starkt elektronegativa atomer är närvarande kan vätebindningar bildas.
Däremot kan även dipol-dipolbindningar skapa löslighet mellan ämnen. En dipol uppstår när en sida av en molekyl blir mer positivt laddad medan den andra sidan blir mer negativt laddad.
De positiva och negativa områdena i olika ämnen dras då mot varandra, likt magnetens poler, vilket möjliggör löslighet då de binder sig till varandra med elektrostatiska laddningar.
Ytterligare en faktor är van der Waals-bindningar, som temporära dipoler som bildas mellan molekyler under korta tidsintervall på grund av elektronrörelser. Denna kortvariga olikhet i elektronfördelning ger upphov till temporära dipoler som skapar svaga, men många i antal, bindningar.
Allt detta sammantaget illustrerar principen "lika löser lika", där olika bindningstyper och interaktioner spelar en avgörande roll i att möjliggöra löslighet mellan ämnen med liknande kemiska egenskaper. Exempel från vårt experiment: destillerat vatten och glukos:
Lämna ett svar