Introduktion
I Sverige, styr den politiska makten genom ett folkvalt parlament som kallas riksdagen. Denna form av styrning, där parlamentet styr och kan samråda med riksdagen, kallas parlamentarism.

Sverige har praktiserat detta system sedan 1917. Riksdagen är ansvarig för att tillsätta en regering som agerar som en hjälpande hand.

Sverige är en konstitutionell monarki med en kung eller drottning som landets statschef. Kung Carl XVI Gustaf är nuvarande statschef, men det är regeringen och riksdagen som tar besluten.

Regeringen, med en ledare i spetsen, utser och leder dess medlemmar. För närvarande är Fredrik Reinfeldt regeringschef.

Utdrag
Sverige använder ett proportionellt valsystem, vilket innebär att partierna får lika stor andel platser i riksdagen som den procentandel av röster de fick.

Denna modell påverkar politiken eftersom storstadsbefolkningen har majoriteten av röster, medan landsbygdsbefolkningen är i minoritet och har färre röster.

Detta kan leda till att politiken riktas mer mot storstadsintressen och befolkning, vilket enligt min åsikt är en nackdel med detta system.

Ett exempel för att klargöra detta är att storstadsinvånarna kan rösta för billigare mjölk, men landsbygdsbefolkningen, som producerar mjölken, kanske inte har samma ekonomiska utrymme för det.

Trots att de är i minoritet kan landsbygdsbefolkningen ha en betydande inverkan på hela samhället. Jämfört med majoritetsvalsystem är det svårare för oberoende kandidater att komma in i parlamentet, eftersom de behöver stöd från hela landet.

Detta kan leda till att områden med färre invånare inte är lika synliga eller hörda. Å andra sidan är det proportionella valsystemet mer rättvist eftersom det ger platser i proportion till rösterna som erhålls.

I Tyskland finns en intressant och delvis unik dynamik i deras valsystem, som faktiskt både skapar en skillnad och en likhet.

Landet har en federal parlamentarisk struktur med två kamrar: förbundsdagen och förbundsrådet. För att fylla platserna i förbundsdagen kombinerar Tyskland både majoritetsval av individuella kandidater och proportionella val mellan partierna.

Varje röstberättigad har därmed två röster. För att få representation i förbundsdagen krävs att ett parti får över 5 % av rösterna eller vinner tre direktmandat i majoritetsvalet.

Detta system ger en varierande sammansättning av parlamentsledamöter. En svaghet med delvis majoritetsval är att mindre partier har svårt att framträda, eftersom majoritetsval favoriserar större partier.

Detta begränsar små partiernas förmåga att visa upp sina idéer, och ibland har mindre partier bättre koncept som inte kommer till ytan.