Innehållsförteckning
Altruism
Antropocentrism
Autonomiprincipen
Behovsprincipen
Biocentrism
Dubbelmoral
Dygder
Egenvärde
Ekosofi
Empati
Etik
Gruppegoeism
Gyllene Regeln
Humanism
Individualetik
Kommunitarism
Libertarianism
Likhetsprincipen
Livsvärdespincipen
Meritprincipen
Moral
Människovärdesidén
Nyttovärde
Reciprocitet
Socialetik
Universalism
Utilitarism

Utdrag
Altruism är en av de tre begpreppen som används i den konsekvensetiska modellen. Konsekvensetik är en handlingsetisk modell (etiska resonemangsmodeller) som navigerar om en handling är rätt eller fel utifrån vad resultatet blir.

I boken Under samma himmel, skriven av Ola Björlin och Ulf Jämterud beskriver altrusim som “konsekvenserna avser alla andra men inte mig själv”.

Enligt ne.se förklarar de alturism med andra ord som osjälviskhet. Att man är altruistisk innebär att man gör uppoffringar för andras skull även om det betyder att det inte gynnar en själv. Att man hjälper andra utan att förvänta sig något tillbaka.

Exempelvis i en situation där någon behöver hjälp med att hitta en present till sin syster så ägnar jag min tid för att hjälpa personen att hitta den perfekta presenten utan att få något i gengäld. Jag lägger flera timmar åt att hjälpa människan utan att förvänta mig något tillbaka från den.

Antropocentrism är en typ av lära som lägger människan i univerums centrum. Allting kretsar kring människan och naturen står i dennes tjänst.

Människan är i centrum och är ansvarig för allt. Ur denna lärans perspektiv ser man till att endast alla mänskliga intressen bör få moralisk uppmärsksamhet.

Innan antropocentrism uppkom så fanns den en annan lära som kallas för trocentrism, vilket hade nästan samma princip men skillnaden var att gud ansågs vara universums centrum istället.

Övergången som skedde från teocentrism till antropocentrism innebar att all vikt som gudarna hade blir människans.

Övergången resulterade till stora förändringar på mentalitet hos människan eftersom man hade redan utvecklats på etiska, moraliska, rättsliga och filosofiska områden ur ett teocentrisk perspektiv.

Denna förändringen ledde till en revolution av all tro på den tiden. Autonomiprincipen är en av de fyra biomedicniska etiska principerna.

Det är en de mest grundläggande etiska principerna inom västerländsk sjukvård. Det fanns en tid där sjukvårdspersonalens ord var lag men det har övergått från att vara paternalistisk till ett autonomiskt.

Idag är det krav på att sjukvårdspersonalen respekterar patientens val om sig själv. Detta innebär att personalen måste hålla patienten medveten och garantera rätten att till att avstå från behandlingarns som erbjuds.

Autonomi är i princip självbestämmelse, frihet, begärstillfredsställelse och sjävlvständighet inom vården.

Begreppets fokus uttrycks mest i vården men autonomiprincipen har utvecklats ur en indiviualistisk kultur vilket innebär att fokuset ligger på individen.