Introduktion
Svenska tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen och är en medlem av den nordgermanska grenen. Å andra sidan tillhör bosniska även den indoeuropeiska språkfamiljen, men det faller inom den slaviska grenen.

Svenska har en totalt 29 bokstäver, varav 26 utgör det latinska alfabetets grundbokstäver och tre är latinska bokstäver som är modifierade med diakritiska tecken (Å, Ä och Ö). Å andra sidan har bosniska språket 30 bokstäver, varav 22 är baserade på det latinska alfabetets grundbokstäver.

Dessutom inkluderar det 5 diakritiska tecken: Ć, Č, Đ, Š och Ž. Dessutom har bosniska tre digrafer – DŽ, LJ och NJ – som alltid skrivs ihop och anses som separata bokstäver.

Det är intressant att notera att oavsett det större antalet digrafer, så är det betydligt mer intuitivt att skriva, uttala och läsa bosniska jämfört med svenska. Detta beror på att bosniska skrivs mer fonetiskt, vilket återspeglar hur det talas.

Utdrag
En annan betydande skillnad är den omfattande böjningen av verb beroende på personen. I svenskan har det inte varit någon förändring i verbens böjning beroende på den grammatiska personen sedan 1950-talet.

Däremot i bosniskan måste verbformen ändras när man refererar till olika personer. Exempelvis "Jag sitter. Du sitter. Hon sitter." I bosniska skulle det vara "Ja radim. Ti radiš. Ona radi."

Om man inte böjer verb (konjugerar) efter person och alltid använder samma form, skulle resultatet låta likt svenskan när man inte böjer efter tempus (tid). Istället för att säga "Jag arbetade," skulle man säga "Jag arbetar. Jag har arbetar."