Introduktion
1.) Jag kommer att utforska ämnet arabiskan. Detta språk tillhör den semitiska språkfamiljen och har sitt ursprung i det ur-semitiska urspråket. Inom den stora afroasiatiska språkfamiljen har arabiskan en framträdande plats.
Arabiskan sträcker sig över en imponerande skala och räknas som ett av världens fem största språk. Över 246 miljoner människor talar arabiska, vilket har lett till att det existerar hela 22 arabisktalande länder.
Denna omfattning återspeglas i platser som Algeriet, Egypten, Libyen, Libanon och Marocko, som alla omfamnar arabiskan som sitt språk.
Det är dock viktigt att belysa de tre skilda formerna av arabiska. Dessa inkluderar "ny arabiska", även kallad "arabisk dialekt", och modern standardarabiska (MSA). Ny arabiska används i vardagliga sammanhang, medan MSA är mer förknippad med formella situationer.
Djupare analyser av språket avslöjar många varierande dialekter inom arabiskan. Detta innebär att en arabisktalande individ i Marocko inte nödvändigtvis kommer att förstå någon som talar arabiska i Jerem.
Å andra sidan är det gemensamma skriftspråket genomgående i den arabiska världen. Den arabiska skriftsystemet antar en alfabetisk form och är användbart på modern standardarabiska med arabiskt alfabet som bas.
Skriften löper från höger till vänster. Den klassiska litteraturen och den islamska tron, som är fastlagd i koranen, är dock skriven på klassisk arabiska, även känd som koranisk arabiska.
Innehållsförteckning
Inledning
Jämförelse
Problem att lära sig språket
Sammanfattning
Källförteckning
Utdrag
Vid en gemensam översättning blir det tydligt att det finns snabba skillnader mellan språken.
/"Alla människor föds fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av broderskap."/
Från start märker man att svenska talas långsammare och att vi använder andra delar av vår talapparat under uttal.
Redan i dessa två arabiska meningar upptäcker vi två "ach-ljud." Både [aḥrāran] och [ikhā]. Det karakteristiska "ach-ljudet" skapas genom att dra baksidan av tungan mot svalget och skapar en förträngning i luftflödet.
I ljudet /wa-'alayhim/ hörs även en så kallad stötpaus. Detta införs för att undvika direkt påföljande av vokalen "a" efter det första a:et. Denna princip gäller för alla vokaler inom arabiskan. De kan inte följa varandra direkt i talet.
En signifikant skillnad ligger i att svenska sällan använder "ach-ljud," något som är vanligare inom arabiskan. Andra ljudmässiga skillnader är vad jag tänkte diskutera nu.
Svensk och arabisk fonologi + fontetik :
Svenskan har 27 bokstäver i alfabetet. Varav
9 stycken som är vokaler, (självljud [i e ε ø y ʉ _u o a]) och
Lämna ett svar