Introduktion
För att ta sig fram till jobbet, träffa vänner eller ta sig till skolan behöver de flesta individer ta hjälp av kollektivtrafik nästan varje dag för att kunna transportera sig till sin destination.
Inför detta arbetet åkte jag kollektivt linjetrafiken 1 i Helsingborg från Dalhem fram till Råå för att göra en buss observation.
När jag hoppade på bussen agerade jag annorlunda från hur jag brukar agera på bussen.
Jag fokuserade inte på mobilen eller kompisar utan satt själv och analyserade de andra människorna och hur de betedde sig under resan.
När jag var på bussen insåg jag ganska snabbt och tydligt att man inte försöker socialisera sig med andra resenärer.
Detta utgår jag från de normer jag känner till, det anses som normbrytande och man känner ett obehag om man skulle försöker socialisera med andra resenärer som man inte känner.
Utdrag
Ett exempel där den främsta normen kring kollektivtrafiken äger rum är om man hoppar på en buss och det inte några stycken som redan befinner sig på bussen.
Då kan man rent hypotetiskt tycka att man sätter sig bredvid en annan människa, för människan är ändå ett socialt djur, men i kollektivtrafiken är det tvärtom.
Den främsta oskrivna regeln säger till oss att inte sätta oss bredvid någon annan utan sätta oss själva på ett säte.
Skulle det vara så att man i denna situation satte sig bredvid en annan människa trots att bussen hade flera stycken lediga säten så hade personen som satt redan vid sätet inte troligtvis sagt ifrån om att personen ska sätta sig på en annan plats, men förmodligen hade personen ignorerat och låtsas att inget inträffade samt känt sig väldigt obekväm.
Då kan man undra, gjorde personen fel att bryta mot den oskrivna regeln, normen, och sätta sig bredvid personen i sätet när nästan samtliga andra säten var lediga?
Den personen som klev på bussen förstår nog själv att man brutit mot normen genom att försöka initiera kontakt med andra passageraren och sitta precis bredvid en.
Men så länge andra individen inte säger ifrån att hen känner sig obekväm har den andra individen ingen anledning att flytta på sig.
Jag tror att normerna, de oskrivna reglerna som existerar och gäller kollektivtrafik, påverkar den sociala interaktionen.
Ett ex. är om en individ som är biologisk man delar ett kort ögonblick med en annan biologiskt man i ett kort ögonblick genom ögonkontakt, kan de medge en del information.
Man kan få en indikation på om andra personen bjuder in till interaktionen eller inte vilket kan ske genom en blick eller ett leende.
Det kan också vara att man tittar snabbt på annan passagerare som man går förbi och sedan kollar bort, och på detta sättet ger man tecken på att personen är sedd och respekterad men inte granskat så personen känner sig obekväm.
Denna typen av händelser inträffade väldigt många gånger under resan.
När någon (speciellt männen) gick ombord på bussen tittade man på passagerare i ett ögonkast när man gick förbi och sedan försvann ögonkastet bort.
Med hjälp av den här metoden förevisar man respekt genom att personen har observerats utan att personen känner sig oangenäm eller granskad.
Lämna ett svar