Introduktion
Sammanhanget som detta tal hölls i av Olof Palme var under en partiledardebatt år 1982.

Syftet, eller poängen med att talet ägde rum i just det sammanhanget och den tidpunkt var i syfte att besvara Thorbjörn Fälldin som hade ifrågasatt Olof Palmes ideologi.

Det kan man förstå från talet då han börjar med att säga: ´´Fälldin har ju tjatat på mig att jag ska tala om varför jag är socialist´´.

Alltså hade Thorbjörn Fälldin, centerpartist, ett kritiskt förhållandesätt till Olof Palmes politiska åskådning vilket han påstår vara socialism, vilket också stämmer.

Men Olof Palme hävdar och rättar Fälldins antydan genom att säga att han är en ´´demokratisk socialist´´.

Palme ville med all sannolikhet försköna hans politiska åskådning genom att lägga till ordet ´´demokratisk´´ före ordet ´´socialist´´

och detta med anledning till att socialism hade en negativ klang under 1900-talet då det förknippades med Sovjetunionen och andra kommuniststater som inte hade så bra rykte eller samhällsstyre/system som man ville ta efter.

Palme hade en kritisk inställning mot de Förenta Staterna och därför ansåg många honom vara en ´´kommunist´´ och kunde använda det som skällsord, ibland även socialist.

Utdrag
Här förstärker han sin patos och etos. Senare försöker han väcka hopp och engagemang då han menar att socialdemokratin har löst problem tidigare, och att den kommer göra det igen under hans styre.

Palme försöker diskreditera högerpolitiken och säga att den svenska moderna historien är full med värdefulla reformer som de från högerpolitiken försöker framställa som ´´elak socialism´´ men att de sedan försöker ta äran av reformerna när invånarna väl har förstått vilken nytta de reformer har skapat som socialdemokratin utförde.

Här utför han en etosförstärkelse genom att ge tyngd åt sitt budskap i sitt logos-argument.

Som avslutning tar han exempel på före detta socialdemokrater som har gjort en stor positiv påverkan enligt honom och som han ser som förebilder i sin politik.

Han framför också vad han tycker svensk politik och Sveriges samhälle borde handla om, alltså solidaritet och omtanke människor emellan.

Slutligen gör han lite narr av/är cynisk mot Fälldin, då han ställer en retorisk fråga: ’’Vad är egentligen Fälldin?´´.

Palme är ju medveten om var han står politiskt, och att han är centerpartist, men han använder cynism för att ifrågasätta och klanka ner på Fälldins ideologi och påstå att hans värderingar och principer inte är likadana eller lika beundransvärda som sina.

Alltså blandar etos, patos och logos lite här och där. Vissa meningar har dessutom inslag av fler än bara en av dessa. Men annars är övergångarna ganska tydliga.

Han börjar med etos, där han hänvisar till egna erfarenheter och vilken betydelse dessa erfarenheter haft och fortsätter ett bra tag med att använda etos.

Han kallar även tidigare statschefer som ´´vänner´´ för att uppfattas som mer ´´folklig´´ vilket bestyrker hans etos. Palme blandar även in logos då han hänvisar till ´´fakta´´, alltså det han sett.

Även att ´´socialdemokratin bröt marken för demokratin i Sverige´´ åberopar han.

Vidare i talet fortsätter han med logos, då han talar om krigen, kapprustningen, massarbetslösheten, klyftorna, orättvisorna och så vidare.

I delar av talet använder han sig av patos ibland. Men i det hela fortsätter han mestadels med logos fram tills slutet.