Introduktion
För att kunna älska andra måste man först känna kärlek för sig själv. Att ha en viss grad av självkärlek har länge betraktats som något positivt och hälsosamt.
Men för dem som lider av narcissistisk personlighetsstörning kan utmaningen vara att balansera och kontrollera sina narcissistiska tendenser, som ibland kan ta över.
Var drar vi gränsen mellan hälsosam självkärlek och en verklig personlighetsstörning? Finns det åtgärder vi kan vidta för att förebygga och hantera detta?
Innehållsförteckning
Sammanfattning
Inledning
Fakta
Symptom
Behandling
Diskussion/Analys
Utdrag
Behandling:
Vanligtvis betraktas narcissism inte som ett diagnostiskt tillstånd, utan snarare som en faktor som bör beaktas. För att fastställa diagnosen krävs observation och intervjuer.
Vanligtvis behandlas detta genom psykoterapi, och om personen även lider av humörstörningar som depression kan medicin vara ett komplement.
Det är viktigt att notera att personer med narcissistiska drag ofta inte aktivt söker hjälp eller strävar efter förändring.
Det är vanligtvis någon i deras omgivning som måste ta initiativ till att söka hjälp. Om personen också lider av depression kan det ibland underlätta behandlingen.
Diskussion/Analys:
Var går gränsen mellan att ha en hälsosam dos av självupptagenhet och att utveckla en personlighetsstörning? Finns det något vi kan göra för att förebygga detta?
Jag tror att det är naturligt för oss alla att ibland vara lite själviska och självupptagna, men det avgörande skiljelinjen mellan en frisk och en sjuk grad av narcissism är att en person med narcissistisk personlighetsstörning uppvisar detta beteende konstant och det blir en grundläggande del av deras personlighet.
För en "normal" person kan dessa känslor och beteenden förändras över tid. Människor som befinner sig i en kris kan använda sina narcissistiska drag som en form av självförsvar, men de som är friska kan ofta känna ånger och dåligt samvete efteråt.
Å andra sidan bryr sig en person med en narcissistisk personlighetsstörning sällan om hur deras beteende påverkar andra.
Att lida av narcissistisk personlighetsstörning leder ofta till att relationer blir dysfunktionella. Individen blir sällan tillfreds och har en tendens att nedvärdera sin partner, vilket resulterar i ensamhet och ibland även depression på grund av bristen på den bekräftelse de anser sig behöva.
Jag tror att narcissism kan ha sina rötter i en persons uppväxt. Om någon har blivit överdrivet bortskämd med uppmärksamhet under sin uppväxt och sedan plötsligt förlorar den uppmärksamheten, kan det göra personen desperat. Det är då möjligt att den normala egocentriska sidan blir en daglig företeelse.
Lämna ett svar