Introduktion
En studie från nationellt centrum för kvinnofrid visar att var femte kvinna har blivit utsatt för sexuella trakasserier.

Enligt brottsstatistik anmäls endast tjugo procent av alla våldtäkter varav fyrtiofem procent av de anmälda fallen är offer under sjutton år.

Varför visar inte undersökningarna fler som anmäler? Vad händer med de andra åttio procenten? Kanske låter vi bli att anmäla för att kunna gå vidare och förtränga händelsen.

Utdrag
Ett typiskt exempel på en mindre trovärdig kvinna är offret i det uppmärksammade fallet i Fittja. Enligt Södertörns tingsrätt möter kvinnan en man som hon haft kontakt med för att köpa droger.

Han tar med´henne till en trappuppgång där hon under fyra timmar blir våldtagen av cirka tio olika män. Direkt efter händelsen beger hon sig till en mottagning där de hittar både skador och sperma från ett flertal män.

Hon anmäler fallet och polisen undersöker fel brottsplats. Eftersom fallet är lågprioriterat dröjer det ett år innan rätt plats undersöks och männen förhörs.

Spåren har redan försvunnit och männen har snackat ihop sig. Det blir ingen fällande dom pågrund av för lite bevismaterial, pågrund av för liten polisinsats.