Introduktion
Sverige och Grekland agerar som företrädare för parlamentarisk demokrati med kommunalt självstyre. Begreppet "statschef" hänvisar till den högsta representanten för en stat, vanligen benämnd president i en republik eller kung/drottning i en monarki (http://www.ne.se/statschef).

I Sverige är det en konstitutionell monarki, där statschefens befogenheter härrör från grundlagarna och innebär en ärftlig monark.

I Grekland, som är en republik, utövar statschefen, kallad president, politisk makt genom indirekta parlamentsval och representerar folket.

Här kontrasteras monarkens livstidsstyre med presidentens valda ämbetsperiod, även om den senare har makt att utse regeringschefer och godkänna lagar.

Även om det finns skillnader delar statscheferna ceremoniella och representativa roller, som symboliserar respektive lands anda.

Båda länderna är enhetsstater, där det existerar en gemensam lagstiftning snarare än olika lagar i flera delstater, som det vore i en federation.

Utdrag
Båda dessa nationer tillämpar ett liknande proportionellt valsystem, vilket innebär att resultatet inom en valkrets bestämmer antalet representanter i parlamentet.

Det grekiska valsystemet ger det dominerande partiet direkt 40 av de totala 300 mandaten i parlamentet, medan resten fördelas proportionellt bland alla partier.

För att ett parti ska kunna komma in i det grekiska parlamentet krävs det minst 3 % av rösterna, medan kravet i det svenska parlamentet är 4 %. Endast svenska medborgare som är 18 år eller äldre har rätt att rösta.

Konstitutionen i Grekland består av 120 artiklar uppdelade i 4 delar. Denna konstitution sätter upp regler som styr de lagstiftande, verkställande och dömande maktbefogenheterna.

Grundlagen är en föreskrift som definierar hur en stat ska styras. I Sverige finns det fyra grundlagar som specificerar fördelningen av politisk makt mellan olika organ såsom statschefen, regeringen och riksdagen.

Dessa lagar tydliggör förhållandet mellan beslutsfattande och verkställande makt, samt medborgarnas rättigheter. Maktfördelningen är uppdelad i tre delar: den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten.

I Sverige delar de tre största maktorganen som fördelar den politiska makten Riksdagen, regeringen och medierna.

Regeringen ansvarar för både den lagstiftande och verkställande makten. Den svenska rättsapparaten har en dömande funktion. Riksdagen har en nyckelroll genom att övervaka regeringen och se till att dess beslut implementeras.

Medierna, den tredje statsmakten, påverkar samhällsutvecklingen genom nyhetsrapportering och information, och formar därmed den allmänna opinionen.