Introduktion
Erik Johan Stagnelius (1793-1823) är en välkänd svensk författare och poet som blomstrade under den romantiska eran.

Även om hans litterära stil på 1800-talet inte ansågs helt i linje med tidens normer, betraktas han nu som en tydlig representant för romantiken och en av de mest betydelsefulla författarna från den perioden. En av hans mest berömda verk är dikten "Till förruttnelsen", en gripande och vacker skildring av döden.

Utdrag
I det avslutande avsnittet beskriver han hur de äntligen kan gifta sig nu eller möjligen förnya sina löften.

Vid bröllopet har de med sig "svartklädda brudvänner," vilket kan tyda på att det kommer flera varelser likt dem själva till bröllopet.

Meningen "och gröna gardiner oss dölja" kan innebära att om de är gastar, så är de osynliga för människor, och det enda synliga är den gröna naturen runt dem.

Men den sista meningen är mer svårförståelig i den här tolkningen. Vad menar han när han säger att de båda "slumrar i ro då"?

Efter att ha noggrant övervägt dikten har jag kommit fram till en alternativ tolkning, en betydligt mer tragisk sådan.

Jag tror att han faktiskt kallar förruttnelsen av sin egen kropp för sin brud och uttrycker någon form av kärlek gentemot döden.

Om man återigen tittar på den första meningen, men betonar orden på ett annat sätt, får den en helt ny innebörd.

Tidigare lade jag inte så mycket vikt vid ordet "förruttnelse" i meningen, men det är faktiskt det centrala ordet som brud hänvisar till.

Om vi börjar med tanken att han talar till förruttnelsen som om den vore hans brud, ger meningen "Fort, tillred vår brudsäng - med nejlikor våren skall henne beså" en ny betydelse.

Jag tolkar då "brudsängen" som marken ovanför mannens grav där nejlikor blommar, och deras "kammare," den svartklädda båren, som hans kista under jorden.

Han använder sedan ett sexuellt samlag som en metafor för själva förruttnelseprocessen när han skriver "Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp."

Han menar att när förruttnelsen slukar honom, löses hans lidande upp, och han kan äntligen finna frid. Det kan tolkas som "av jord är du kommen - jord ska du åter bli."

Han jämför också denna process med ett bröllop, vilket kan symbolisera hans förening med moder jord på samma sätt som en man och en kvinna förenas under ett bröllop.