Introduktion
Det är svårt att beskriva det som det är att växa upp utan hem eller föräldrar i ett krigshärjat område. Jag kan bara tala från mitt eget perspektiv och mina egna erfarenheter.

Jag växte upp i en liten by i Syrien, där livet var ganska enkelt och fredligt innan kriget började. Men allt förändrades snabbt när kriget kom till vårt område.

Min far och min mor dog i en bombning och jag blev ensam med mina syskon. Vi fick flytta runt från ställe till ställe för att undkomma krigets härjningar, men det kändes aldrig som om vi hade ett riktigt hem.

Vi bodde i flyktingläger, hos släktingar eller i tillfälliga lägenheter när vi hade tur. Jag minns att jag alltid kände mig rädd och otrygg. Jag vaknade ofta mitt i natten till ljudet av bombningar och skottlossning.

Jag kunde aldrig slappna av eller känna mig säker. Och även när det var tyst, var jag alltid orolig för vad som skulle hända härnäst.

Men jag var också tacksam för det lilla jag hade - mina syskon och de få vänner jag hade gjort i flyktinglägren. Vi höll ihop och stöttade varandra genom det svåra. Jag kommer alltid att vara tacksam för deras kärlek och stöd.