Innehållsförteckning
Jämnvarma
Växelvarma
Epitelvävnad
Stödjevävnad
Muskelvävnad
Nervvävnad
Människans matspjälkningssystem
Bukspottkörteln
Tunntarmen
Tjocktarmen
Ändtarmen
Växtätare
Allätare
Köttätare
Kolhydrater
Fetter
Proteiner
Vitaminer
Mineraler
Vattenlevande djur
Fiskar
Landlevande djur
Insekter
Däggdjur
Fåglar
Människans andningssystem
Öppet system
Slutet system
Enkelt blodomlopp
Dubbelt blodomlopp – 3 rumskretslopp
Dubbelt blodomlopp – 4 rumskretslopp
Människans cirkulationssystem
Blodet
Plasma
Blodceller
Röda blodkroppar/Erytrocyter
Blodplättar/Trombocyter
Blodgrupper
Rh-faktor
Lymfkärlssystem
Utsöndringsorgan
Utsöndringssystem
Saltbalans
Kväveutsöndring
Människans utsöndringssystem

Utdrag
Jämnvarma – Bland de djur som kan upprätthålla en konstant kroppstemperatur hör både däggdjur och fåglar.

Dessa skickliga varelser har förmågan att arbeta ihärdigt under långa perioder och trivs i olika miljöer över hela jorden utan att behöva anpassa sig efter omgivningstemperaturen.

Energiförbrukningen varierar beroende på djurets storlek. Små djur har en större yta i förhållande till sin volym, vilket innebär att de måste ha en intensivare energiomsättning än större djur för att kunna bibehålla sin optimala temperatur.

Växelvarma – Amfibier och reptiler hör till kategorin växelvarma djur. Dessa fascinerande varelser är beroende av den omgivande temperaturen och är kända för sin förmåga att frekvent migrera mellan varma och kalla områden.

Till exempel, ormar, som aktivt utnyttjar solen för att öka sin ämnesomsättning, vilket i sin tur gör dem mer effektiva när de jagar. En unik egenskap hos växelvarma djur är deras förmåga att anpassa sig till tillgången på mat.

Om det finns brist på föda kan de sänka sin metabolism genom att minska sin aktivitet och därigenom behöver de inte äta lika frekvent som sina jämnvarma motsvarigheter.

I djurriket bildar specialiserade celler vävnader, där varje vävnad har samma ursprung men utför olika funktioner.

Dessa vävnader kombineras sedan för att bilda organ, som samverkar inom organsystem som t.ex. matspjälkningsystemet, för att möjliggöra olika biologiska processer och funktioner. Detta komplexa system är nödvändigt för djurens överlevnad och normala funktion.

Epitelvävnad – Epitelvävnad är som kroppens försvarsmur och täcker alla ytor både utvändigt och invändigt. Den skyddar kroppen mot en rad påverkansfaktorer, såsom vätskeförlust och mekaniska skador, samtidigt som den fungerar som ett gränssnitt mot omvärlden.

Epitelvävnaden är en mångsidig spelare som står emot kemiska och fysiska påverkansfaktorer, inklusive temperaturvariationer, samt skyddar mot angrepp från virus och bakterier. Det är genom epitelvävnaden som alla ämnen som tas upp eller avges av kroppen passerar.

Den finns i olika former, inklusive platt, kubisk och cylindrisk epitel, och dess täthet och lager varierar beroende på behovet av skydd i olika delar av kroppen.

Stödjevävnad – Stöd- och bindvävnad är kroppens mångsidiga försvarare som ger struktur och skydd åt andra vävnader och organ. Denna typ av vävnad utför flera viktiga funktioner, inklusive skydd och isolering.

Bland de olika typerna av stöd- och bindvävnad hittar vi fibrös bindväv, broskvävnad, skelettvävnad och fettvävnad, och ibland även blod. Fettvävnad har en dubbel roll som isolering och som en energireserv med rika fettmolekyler, som är avgörande för kroppens ämnesomsättning.