Introduktion
Ett sätt att introducera romanen Kejsarn av Portugallien är att tillsammans läsa kapitlet ”Den röda klänningen” som pedagogisk närläsning, eftersom det både presenterar romanens huvudpersoner och ger flera ledtrådar till den fortsatta utvecklingen.

Detta kan gå till på följande sätt. Ett litet textstycke i taget visas på overhead eller powerpoint och lärare och klass samtalar om texten styckevis.

Eleverna ska helst inte känna till vem som har skrivit texten utan de ska få möta den helt förutsättningslöst.

Innehållsförteckning
Den röda klänningen
- Spelar färgen någon roll? Den blå klänningen? Den svarta klänningen? Den vita klänningen?
- Vad ger ortnamnet Skrolycka för associationer?
- Ser ni några ålderdomliga ord i texten? Vad säger de oss om textens ålder?
- Vad förstår läsaren av den sista satsen i detta stycke?
- Hur skulle ni själva ha gjort i den situationen?
- Vad i texten visar att det är ett klassamhälle, dvs. stor skillnad på förutsättningarna för fattiga och rika?
- Vilka ord har författaren valt för att läsaren ska förstå att det var något speciellt med detta kyrkobesök?
- Varför skulle folk förarga sig över den röda klänningen på en stackars fattig backstutös, tror ni?
- Här kommer signaler om den tidens klassamhälle in i texten igen. Hur formuleras det här?
- Vad menas med uttrycket ”e’arva”? Vad säger detta om tidens syn på kvinnors utseende och skönhetsideal? Hur är det idag?
- Här vet textens berättare vad prosten tänker. Vilka formuleringar visar det?
- Det finns ett ordspråk som lyder ”som man är klädd ska man vara hädd” som har samma innebörd som prostens ord ovan. Håller ni med?
- Hur ska vi förstå uttrycken ”styra ut sig” och ”tarvliga”?

Om ni inte på en gång vill gå vidare med att läsa hela romanen

Om ni vill gå vidare med läsning av hela romanen
- Särskilt sista kapitlet ”Den förbjudna frukten” i del 1 kan läsas symboliskt. Vad förebådas här?

Utdrag
Varför skulle folk förarga sig över den röda klänningen på en stackars fattig backstutös, tror ni?

Det var hemmansägaresöner, som sade rent ut, att om denna flickan hade varit av sådan ätt, att det hade gått an för dem att gifta sig med henne, så skulle hon ha varit förlovad, innan hon kom från kyrkan.

Här kommer signaler om den tidens klassamhälle in i texten igen. Hur formuleras det här?

Och det var hemmansägaredöttrar till och med av dem, som var ”e’arva”, som sade för sig själva, att de inte skulle ha tvekat att ge ett helt trädeslag i mellangift, om de hade kunnat byta sig till ett ansikte, som var så skinande rosigt och så strålande av ungdom och hälsa.

Vad menas med uttrycket ”e’arva”? Vad säger detta om tidens syn på kvinnors utseende och skönhetsideal? Hur är det idag?

Men nu föll det sig så, att den söndagen var det prosten i Bro, som skulle predika i Svartsjö, och inte den vanliga prästen.

Och prosten var en sträng och gammaldags man, som blev förargad över allt slags överflöd både i klädedräkt och annat.

Då han fick se den unga flickan i den röda klänningen, blev han visst rädd för att detta kunde vara siden, och han lät klockarn gå efter både flickan och föräldrarna, så att han skulle få tala med dem.

Han såg nog, han med, att klänningen och flickan passade bra ihop, men han tyckte lika illa om saken fördenskull.

Här vet textens berättare vad prosten tänker. Vilka formuleringar visar det?

”Hör du, min flicka, jag ska säja dej en sak,” sa han till Klara Gulla och lade handen på hennes axel.

”Det är ingenting, som hindrar mej ifrån att klä mej som en biskop med guldkors om halsen, om jag så vill. Men det gör jag inte, för jag vill inte synas förmer, än jag är.

Och på samma sätt ska inte du klä dej så grann som en herrgårdsmamsell, då du bara är dotter till en fattig backstusittare.”

Det finns ett ordspråk som lyder ”som man är klädd ska man vara hädd” som har samma innebörd som prostens ord ovan. Håller ni med?

Lagerlöf använder talspråk i replikerna och det blir särskilt framträdande här när det är en biskop som talar. Vilka ord är det som är utskrivet talspråk?

Detta var stränga ord, och Klara Gulla blev så bestört, att hon ingenting kunde svara. Men Kattrinna skyndade sig att tala om, att flickan hade fått tyget i present.