Introduktion
Det svenska språket har en ålder på över 1000 år och har idag en talarkrets på över 8,5 miljoner människor.

Genom åren har språket genomgått omfattande förändringar, inklusive reformer som sträcker sig från bokstavsbyten i alfabetet till större stavningsreformer.

Även om dagens förändringstakt inte är lika påtaglig som under de föregående 1000 åren, så delar vi ändå en gemensam oro för språkets framtid, vilket är typiskt för alla tidsperioder. Denna oro har en solid grund, då framtiden för svenskan om 100 år är osäker.

Utdrag
Karlsson är det i grund och botten samma idé som uttrycks, men på olika sätt. Svenskan har genomgått betydande reformer genom historien, främst inom området språkvård.

I artikeln "Framtiden för det svenska språket: En reservatmodell" (publicerad på svd.se, 2004) summerar Bo Lindberg, professor i idé- och lärdomshistoria, språkvårdens utveckling genom svenskans historia.

På 1600-talet behövde svenskan "hyfsas" och "ryktas" eftersom den var omoget formad och behövde utvecklas.

Ett århundrade senare hade Sverige gjort framsteg, och fram till 1900-talet handlade språkvården främst om att skapa ett enhetligt språk över hela landet för att sedan finslipa skriftspråket.

Under 1900-talet låg fokus på funktionalism inom språkvård, där anpassning till samhället och klarhet var avgörande.

Lindberg påpekar också att naturvetenskapen numera i stor utsträckning är engelskspråkig eftersom svenskan inte räcker till. Han argumenterar för att om engelskan är det mest effektiva alternativet, bör den användas.

I sammanfattning, är frågan om gränssnittet mellan skrivet och talat språk samt hur skriftspråket kommer att utvecklas i framtiden högst aktuell. Både Karlsson och Domeij påpekar hur talspråket successivt integreras i skriftspråket.

Denna integration drivs i huvudsak av teknologin, som nu möjliggör en form av kommunikation som tidigare var oöverträffad. Den skriftliga kommunikationen sker idag i en rasande takt, vilket sällan bevarar en stark formell ton.