Språkets uppkomlingar | Svenska som andraspråk

Innehållsörteckning
Språkets uppkomlingar

Slangord försvinner inte alltid så fort som man tror. Många ord stannar kvar länge, och en del klättrar uppåt och blir accepterade i vanligt språkbruk. Ulla-Britt Kotsinas, professor i nordiska språk i Stockholm, visar här hur slang kan förnya och vitalisera språket snarare än att utarma det.

- Livslängd
- Ord som stigit
- Fula slangord
- Förstärkning
- Slangsuffix
- Främmande ord
- Förstöra eller förnya?

Utdrag
En seglivad uppfattning är att slangord har kortare livslängd än andra ord. Och onekligen förefaller följande, sannolikt fiktiva, replik, hämtad ur ett kåseri från 1934, ganska bedagad:

”Du, jacka på den där bäskan där borta, skarpa påkar va!” Om man bortser från att replikens innehåll verkar smått förlegat i en tid då flickor oftast klär sig i långbyxor skulle en uppdaterad version kanske lyda: ”Kolla på den där bitchen där borta, schysta legs va!”

Men trots denna föregivna flyktighet anses slangorden inte sällan förstöra språket, både den enskilda individens språk och språket i allmänhet.

År 1913 ondgjorde sig till exempel en äldre sjuksköterska i Svensk Sjukskötersketidning över att hennes yngre kolleger använde ord som bussigt, stiligt, väldigt

skojigt och grabb, något som, menade hon, kunde ”framkalla en skef uppfattning om sköterskornas bildningsgrad och uppfostran”.

Och 1923 utropade en rubrik i en Stockholmstidning: ”Slangorden en fara för ordskatten”.

Följaktligen, menar man ibland, bör slangord helst undvikas i alla sammanhang. Som en insändare uttrycker det på 1930-talet: ”Säg mig, herr redaktör

varifrån komma alla dessa uttryck, och skulle det inte vara på tiden att söka pränta i folk att vi reda oss bra med svenskan”.

I dag ler vi nog åt uttalanden som dessa, och kanske är vi också lite mera toleranta, men uppfattningen att slangord av olika skäl bör motarbetas finns säkert kvar.

---

När man talar med äldre personer om slang, händer det ganska ofta att de med saknad i rösten som typiska exempel på sin ungdoms slang nämner Vad gäspar skorpan?

eller slang med halka, uttytt ’Hur mycket är klockan’ respektive ’korv med senap’. Helt riktigt används knappast dessa fraser av dagens ungdomar.

De känns nog mera som hämtade ur en film från 1940-talet än som uttryck för modern ungdomskultur.

Men också många andra slangord som för några decennier sedan var mycket frekventa är i dag dåligt kända.

Dinka ’klocka’, pirka ’mössa’, jolla ’skolka’ och svång ’hungrig’, som på 1950-talet var vanliga i ungdomsslangen, är till exempel i det närmaste okända av dagens tonåringar, åtminstone i Stockholmsområdet.

Andra slangord som är välkända av äldre personer men dåligt eller inte alls kända av ungdomar är vådis ’vatten’, jack ’öga’, kurr ’slagsmål’ och tira ’titta, öga’.

Obekanta även för de flesta äldre är däremot en del av de slangord som var högfrekventa under 1930-talet, till exempel balbo, tomte och hippo, som alla betyder ’bra’ eller ’rolig’

för att inte tala om ännu äldre ord som som malle ’bra, utmärkt’, flaskig ’otrevlig’, pialo ’berusad’, maron ’skor’ och påkolja ’stryk’, moderna omkring 1900.

Men vi kan nog avliva myten om att alla slangord är tillfälliga gäster i språket. Många av de slangord som används i dag är faktiskt tvärtom ganska gamla.

Tjacka ’köpa’ finns till exempel belagt redan på 1700-talet, och kola av och korkad uppkom senast omkring mitten av 1800-talet.

Få gratis tillgång till uppdraget

Ladda upp en av dina egna uppgifter och gå åt den här. Det tar bara två minuter