Innehållsförteckning
Bakgrundsfakta :
Funktionen av ögat :
Syftet :
Hypotes :
Metod :
Synnedsättning :
Slutsats :

Utdrag
Syn är en del av nervsystemet som gör det möjligt för organismer att se. Människans öga är format som en klot “ögongloben”. Ögats anatomi är en mycket komplex variant, den består av många delar men först ut hittar man det yttersta skiktet så kallad Hornhinnan, denna del av ögat är helt genomskinlig med mycket smärtnerver.

Därav gör det ont när man får en ögonfrans i ögat även vid torr hornhinna. Andra delen är Regnbågshinnan och är den delen som ger oss pigmentet av vår ögonfärg. Den är formad som en ring och i mitten av ringen hittar vi en svart rund öppning som är våran Pupill.

Muskler i regnbågshinnan bestämmer hur mycket ljus pupillen skall släppa in beroende på hur stark ljuset är, när det är svagt ljus reagerar pupillen och utvidgar sig stort som möjligt för att så mycket ljus som möjligt ska komma in, men vid kontakt av starkt ljus kommer pupillen bli mycket mindre i storlek då det är överkänslig.

Bakom pupillen hittar man Linsen som är genomskinlig som hornhinnan, som är mycket flexibel denna mekanism fokuserar ljuset på näthinnans mitten där gula fläcken befinner sig.

Linsen hänger fast i tunna trådar av muskler i ciliarkroppen, ciliarkroppen är en ringformad muskel som ändrar linsens form. Det gör det möjligt för oss att kunna se från olika avstånd, men med åldern blir linsen stelare och kan inte ändra sin form lika bra vilket leder till att man bär på läsglasögon.

Senhinnan är stadgan som håller ögats form, yttersta väggen (ögonvitan). I Åderhinnan finns det mycket blodkärl som försörjer ögat och näthinnan med syre och näring. Innersta lagret i ögats vägg finner vi Näthinnan längst bak på insidan av åderhinnan mot glaskroppen, innehåller synceller, tappar och stavar.

I näthinnan omvandlas ljus till bilder genom synnerven, det brukar även vara känd för att vara ögats film. Inom näthinnan finner man stavar och tappar.

Stavar är mycket ljuskänsliga, används vid mörker men kan inte skilja mellan färger, befinner sig längst ut i kanterna på näthinnan. Tapparna är färgkänsliga, används vid bra belysning, blått, grönt, rött.

Färgblindhet eller defekt färgseende beror på ofta att man har för få tappar som kan uppfatta rött eller grönt. Flesta befinner sig i mitten av näthinnan som kallas för gula fläcken. Gula fläcken är det område som vi ser som skarpast.

Förändringar i gula fläcken kan leda till olika sjukdomar och allvarliga synnedsättningar. Papillen eller Blinda Fläcken är ett område i ögats näthinna som syncellerna nervtrådar går ihop till synnerven.

Vid denna punkt går det inte att se för att näthinnan inte kan ta emot synintryck. Synnerven är den nerv som överför information om synintrycken till hjärnan.