Vänskap, lojalitet och försoning – Flyga Drake | Svenska

Inledning
Romanen Flyga Drake av Kahled Houssini är en gripande roman om vänskap, svek och försoning. Romanen skildrar ett splittrat Afgahnistan och civilkuraget som krävs för att stå upp för det som är rätt. I denna rapport kommer jag svara på en frågeställning angående tematiken i boken samt hur relationen mellan huvudkaraktären och hans far kan kopplas ihop med temat.

Innehållsörteckning
1. Inledning……………………………………………………………………………………4
1.1 Frågeställning…………………………………………………….………….4
1.2 Syfte………………………………………………………...….…………….4
1.3 Material………………………………………………………………………4
2. Avhandling………………………………………………………………………………….4
2.1 Resultat och Analys…………………………………………………………..4
3. Slutsats och Diskussion……………………………………………………………………..6
3.1 Slutsats och Diskussion………………………………………………………6
4. Källförteckning……………………………………………………………………………...7

Utdrag
I scenen om drakflygningen når berättelsen sitt klimax då Amir vinner draktävlingen när Amir sedan hittar den nedtrampade draken och ser Hassan i gränden våldtagen så tänker Amir enbart på att överlämna draken till sin far. Istället för att göra det rätta och stoppa trakasserierna som hans bästa vän utsätts för så väljer Amir att vara feg och lotsas som att det inte har hänt. ”Det här var min chans att bli någon som man såg, inte bara tittade på, någon man lyssnade på inte bara hörde”(2003:70).

Efter att ha överräckt draken åt sin far får Amir slutligen den bekräftelse han så länge sökt från Baba. Han har visat sig värdig hans fars respekt. ”Så började ett leende leka på min fars läppar. Han öppnade famnen. Jag la ifrån mig draken och steg in i hans stora, håriga armar. Jag tryckte ansiktet mot hans varma bröstkorg och grät.

Baba höll om mig, vaggade mig fram och tillbaka. I hans famn glömde jag bort vad jag gjort. Och det kändes så skönt.”(2003:83) Babas uppfostran och favorisering av Hassan har bidragit till att Amir svek sin bästa vän i hopp om att äntligen få den kärlek han längtat efter från sin far.

Temat fortsätter nu att trappas upp och Amirs och Hassans relation skildras allt tydligare då de är ifrån varandra. Hassan som så länge varit Amir trogen och alltid visat sin lojalitet till hans bästa vän är kvar i Afganistan där hela byar bombas och städer ödeläggs medan Amir och Baba nu bor i ett främmande Amerika där de har arbete, frihet, utbildning och vänner.

Men allt Amir kan tänka på är det misstag han gjorde den där kalla vinterdagen i Kabuls gränder. Amir säger redan i första sidan av romanen ”Det är länge sedan nu, men jag har upptäckt att det inte stämmer, det där man säger om sitt förflutna att man kan begrava det.

Det förflutna kämpar sig alltid upp till ytan igen. När jag nu tänker tillbaka inser jag att jag har kikat in i den där gränden i tjugosex år.”(2003:9) Amir har allt han önskat sig i sitt nya liv men allt han tycks göra är att älta det misstag han gjorde som barn som definierar vem han är idag.

Amir prövade ofta Hassans lojalitet redan då de var unga, och Hassan visade alltid lojalitet och trogenhet till sin bästa vän utan att egentligen be om något tillbaka. ”För dig skulle jag göra det tusen gånger om”(2003:71). Säger Amir då han springer iväg för att leta rätt på draken åt Amir.

Dessa ord fortsätter att eka i Amirs huvud då han tänker tillbaka på denna händelse och visar på den stora ångest som Amir lider av efter hans misstag som barn. Amir var bara ett barn vid våldtäkten på Hassan men Amir var ett själviskt och fegt barn som alltid varit beskyddad av Hassan. När Hassan en enda gång behövde hans vän att sätta ner foten, så kunde inte Amir flytta sig.

Baba har uppfostrat Amir i hopp om att han ska bli som honom, att Amir ska vara en modig och stark man som vet vad han står för. ”Av en grabb som inte försvarar sig själv blir det en man som inte förmår försvara något alls” (2003:30).

Säger Baba till hans vän på telefon angående hur Amir ofta blir retad av de andra barnen tills Hassan sätter ner foten och försvarar honom. Baba oroar sig för en av Amirs stora brister och framförallt den svagheten som skiljer Baba allra mest åt från sin son.

Baba oroar sig över Amirs feghet och Baba värdesätter förmågan att kunna stå upp för rätt och fel mycket högt vilket han visar många gånger under romanens gång. Baba har svårt att uppskatta Amirs goda egenskaper och hans stora försök till att få acceptans av hans far på grund av att Baba ser sig vara så olik sin son.

Detta bidrar till att Amir fortsätter att söka kärlek och uppskattning från sin far medan Hassan fortsätter att växa i Babas ögon. Oroligheterna mellan de två pojkarna började redan som små barn då Hassan ofta blev behandlad som mer värdefull av Baba, och en stor avundsjuka växte inom Amir då han upplevde detta.

Få gratis tillgång till uppdraget

Ladda upp en av dina egna uppgifter och gå åt den här. Det tar bara två minuter