Utdrag
I boken ges en sparsam beskrivning av miljön, nästan som om den är en tyst åskådare. Inledningen tar oss tillbaka till en minnesbild av Juha som sjuåring, när skoltiden just började.

Denna scen utspelar sig på nyårsafton, när midnattsslaget lyste upp himlen med fyrverkerier och förvandlade världen. Hemmet, trots sitt vanliga sken, blev förändrat under den nattliga himlen. Skuggor dansade, föräldrarna delade en kyss, och natten gav en egen mystik åt allt.

Handlingen utvecklar sig när Juha är tolv år och går i sjätte klass. Trots det är miljöbeskrivningen inte alltid detaljerad. Vi möter sommaren när Juha och hans far strävar efter att montera ett solur. Berättelsen sträcker sig över nästan ett helt år, från sommar till vår.

Under denna tid får vi en djupare inblick i Juhas liv, hans vänners upplevelser och äventyr under läsåret. Det blir tydligt att klassen han tillhör inte är harmonisk. Tydliga klyftor uppstår bland eleverna – popularitet och mobbning växer som skilda grenar.

Lärarna spelar en minst sagt marginell roll, en av dem framstår som en desillusionerad individ som verkar distanserad från sina elever, endast engagerad för sin lön.

Juhas hemmiljö präglas inte heller av välvilja. En mamma som kämpar med morgontristess och en far vars ilska är ständigt nära till hands. Dock väcker Juhas sätt att hantera sin yngre syster frågor. Varför reagerar han genom fysiskt våld när hon gör fel?

Är det en reflektion av sin egen barndom, präglad av liknande behandling, eller är det avsaknad av verbala uttrycksmedel som driver honom till slag?

Jag är övertygad om att den omgivande miljön kring Juha har starkt påverkat honom som individ. Ilska och sorg som sipprar från hemmet har knutit sig till hans osäkerhet och förändrat hans sätt att vara.

Kanske fungerar hans humor som ett försvar, en strategi för att distrahera sig själv från ilska och sorg, ett sätt att tvinga fram glädje genom skrattets maskerad.

Vem är ängeln i början och vem/vad representerar den?
Jag ser en djupare innebörd i ängeln som lever i Juhas sinne – en symbol för det mörka som präglat hans tillvaro. I bokens ord står det att "desto snabbare han springer, desto närmare närmar den sig".

Denna scen tror jag bär med sig en allegori om förändringen som tar plats i Juha, en metamorfos från den han en gång var till den han nu håller på att bli.