Introduktion
Amnesty International (fortsättningsvis: Amnesty) är en internationell människorättsorganisation med över tio miljoner supporters världen över och närvaro i fler än 70 av världens länder.
Våra synpunkter här tar avstamp i det för Sverige folkrättsligt bindande regelverket om mänskliga rättigheter.
Amnesty tackar för möjligheten att komma med synpunkter på betänkandet Ett förbud mot rasistiska organisationer (2021:27) (i fortsättningen “betänkandet”).
Rasism är en människorättsfråga. Rasismen hotar en av de allra mest grundläggande principerna som hela människorätten vilar på: principen om alla människors lika värde och rätt till jämlika möjligheter i samhället.
Innehållsförteckning
1. Inledande Synpunkter 1
2. Sammanfattning 3
3. Folkrättsliga Och Konstitutionella Hänsyn 5
4. Svagheter Med Förslaget 6
4.1 Felaktig Begreppsanvändning 6
4.2 Risk Att Förbudet Inte Blir Effektivt Och Skulle Sakna Trovärdighet Hos Utsatta Grupper 7
4.3 Specifikt Om Demonstrationsrätten 10
4.4 Oklara Och Alltför Få Skyddsvärda Kategorier 12
4.5 Risk För Kontraproduktiva Effekter 14
4.6 Hets Och Hot Online Riskerar Att Inte Omfattas 16
5. Vad Måste Göras I Stället? 16
6. Slutsatser 20
Utdrag
Mötes-, förenings- och demonstrationsfriheterna är centrala rättigheter i ett demokratiskt samhälle. Enligt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR, efter den engelska titeln) erkänns rätten till fredliga sammankomster (artikel 21) och föreningsfrihet (artikel 22).
Europakonventionens artikel 11 garanterar samma rättigheter. Samtidigt är, som betänkandet konstaterar, inga av dessa rättigheter absoluta.
I vissa lägen är det folkrättsligt såväl möjligt som önskvärt att begränsa dem, men detta måste då ske i strikt överensstämmelse med de begränsningsregler som konventionerna sätter upp och som bygger på principerna legalitet, proportionalitet och nödvändighet.
Eftersom förbud av en organisation, antingen genom upplösningslagstiftning eller kriminalisering av deltagande, är bland de mest allvarliga inrepp i föregningsfriheten som kan göras får denna åtgärd bara vidtas när alla andra åtgärder visat sig otillräckliga.8
Enligt ICCPR, som Sverige ratificerade 1971, har staterna en skyldighet att i lag förbjuda “allt främjande av nationalhat, rashat eller religiöst hat, som innebär uppvigling till diskriminering, fiendskap eller våld” (artikel 20.2).
Amnesty beklagar att denna viktiga artikel inte berörs och diskuteras i betänkandet. Skyldigheten innebär att två kriterier måste råda för att förbudskravet ska gälla: dels ska yttrandet eller aktiviteten uttrycka nationalhat, rashat eller religiöst hat, och dels måste den uppvigla andra (“incite”) till diskriminering, fiendskap eller våld.
Det måste alltså finnas en aktiv ambition att få andra att utföra eller delta i diskriminering, våld etc för att skyldigheten att förbjuda hat- och hotuttryck ska träda in.
Lämna ett svar