Innehållsförteckning
Demokratiseringen
Industrialiseringen
Nationalismen
Imperalismen
Egna reflektioner

Utdrag
Demokratiseringen:
I början av 1800-talet var Storbritannien en pionjär inom Europa när det gällde modernisering och snabb industriell framsteg.

Trots detta fortsatte landet att styras på ett traditionellt sätt av samhällets elit, något som var liknande situationen i många andra europeiska länder vid den tiden.

Med tiden började en motståndsrörelse växa fram, med två olika strategier för att omforma samhället, och det var Storbritannien och Frankrike som valde olika vägar.

Dessa två vägar inkluderade antingen att göra uppror eller att gradvis närma sig förändring genom kompromisser med de konservativa. Denna period kännetecknades av både revolution och reform.

Storbritannien strävade efter att omforma samhället genom reformer, och för de som förespråkade denna väg blev landet en förebild.

Denna strävan manifesterades i Storbritannien genom att den liberala oppositionen förespråkade en valreform som skulle öka industriägarnas inflytande i landet.

Detta ledde till konflikter mellan liberala, som ville modernisera samhället, och konservativa, som ville bevara status quo.

William Gladstone ledde de liberala i Storbritannien, medan Benjamin Disraeli var en framstående författare och ledare för de konservativa. Denna spänning resulterade i sociala oroligheter, inklusive strejker, upplopp och våldsamma protester.

Den konservativa regeringen avgick i denna tumult, vilket möjliggjorde för de liberala att komma till makten och genomföra sina program. De tre viktigaste reformmålen för den liberala oppositionen var att öka industriägarnas inflytande.

De hade också ambitionen att avskaffa spannmålstullarna, eftersom det förväntades att detta skulle leda till en sänkning av livsmedelspriserna.

Liberalerna insisterade även på att den gamla fattigvårdslagen skulle avskaffas. Denna lag innebar att de fattiga fick bidrag i sina hembyar, men liberalerna ville istället se dem som aktiva arbetssökande inom industrin.

Dessa krav gynnade industriägarnas intressen och främjade industrialiseringen, eftersom det innebar att fler människor skulle söka arbete inom industrier.

Detta skulle i sin tur ge företagen en större arbetskraftspool att välja från och sänka lönekostnaderna per arbetare, vilket var fördelaktigt för dem.

Efter den fruktansvärda hungersnöden i Irland förstärktes liberalernas tidigare krav på frihandel. De ville avskaffa tullarna på livsmedel, och detta mål uppnåddes år 1846 när tullarna faktiskt avskaffades.