Introduktion
Vi behöver vår rädslohjärna. Utan den skulle vi lätt råka ut för olyckor och förmodligen inte leva särskilt länge. Men när rädsla systemet blir hyperaktiva, kan vi överväldigas av känslor av oro och förtvivlan.

Den sortens sjukliga rädsla kan lätt förvandlas till ångest och depression, vilket kan få förödande konsekvenser.

Psykologin och neurovetenskapen har ägnat årtionden åt att skapa olika metoder - från läkemedel till samtalsterapi - för att hjälpa människor att hålla de här förrädiska känslorna under kontroll.

Det är en sak att eliminera onormal rädsla och förtvivlan - att öka människors välbefinnande och hjälpa dem till en blomstrande livsstil är något helt annat.

Något annat uppmuntrande som forskarna nyligen har upptäckt är att de flesta människor är förvånansvärt anpassningsbara. När det värsta händer en terroristattack, en allvarlig sjukdom, en återhämtar sig de flesta snabbt från chocken.

Utdrag
National Institute of Mental Health uppskattar att mer än 20 miljoner amerikaner lider av ångest neuroser. De vanligaste är fobier, generaliserat ångestsyndrom, posttraumatisk stress, paniksyndrom och tvångssyndrom.

Ibland tycks den överväldigande rädslan och oron komma från ingenstans, ibland är den förknippad med en speciell händelse. I båda fallen är ångest neuroser förödande, och de präglar ofta hela livet för den drabbade.

För att bättre förstå vad ångestneuros är, ska vi titta på följande berättelse om tvà kvinnor som behandlades för sin ångest på en klinik i Storbritannien, där jag bedriver en del av min forskning.

En kvinna - vi kan kalla henne Angela - överlevde ett brutalt våldtäktsförsök. En dag när Angela var ute och joggade, tog någon tag i henne på en skogsstig.

Hon minns tydligt att en man stod bredvid stigen och tittade självsäkert på hennenär hon sprang mot honom. När hon passerade honom, tog han tag i henne och försökte dra in henne i buskarna.

Angela kämpade emot men överväldigades av skräck och ilska och sparkade och skrek i vad som verkade vara en evighet. "Till slut lyckades jag komma loss, och jag bara sprang mot stan", berättade hon för mig.