• Kemi
  • Karaktär: B
  • Ord: 559

Innehållsförteckning
Syfte
Teori
Hypotes
Materiel och kemikalier
Metod
Resultat
Diskussion

Utdrag
Att avgöra vilka ämnen som utgjorde jonföreningar och vilka som bildade molekylföreningar. Dessutom att upptäcka de specifika egenskaperna hos varje ämne, till exempel deras förmåga att leda ström.

Teori:
Jonföreningar har förmågan att vara ledande i ström, medan molekylföreningar inte har denna egenskap förutom i vissa undantagsfall, som exempelvis grafen.

När det gäller jonföreningar så leder de ström när de är i smält form eller när de finns i en vattenlösning. Å andra sidan, leder de inte ström när de är i fast form.

Molekylföreningar å andra sidan är generellt inte ledande i ström, förutom vissa specifika fall som grafen.

Det finns också tydliga skillnader i fysiska egenskaper mellan dessa två typer av föreningar. Jonföreningar är oftast i fast form och har höga smältpunkter och kokpunkter, medan molekylföreningar i allmänhet förekommer som gaser eller vätskor.

Hypotes:
Inledningsvis ägnade vi oss åt att kategorisera de olika ämnena och bestämma om de tillhörde gruppen jonföreningar eller molekylföreningar.

Efter noggrant övervägande drog vi slutsatsen att jonföreningar har ledande egenskaper i ström, medan molekylföreningar inte uppvisar denna egenskap.

De ämnen som vi ägnade oss åt att analysera var följande: salt, socker, salmiak och urea. Med en hypotes som riktmärke resonerade vi oss fram till att både salt och salmiak tillhörde gruppen jonföreningar, medan socker och urea klassificerades som molekylföreningar.

Förväntningen var att salt och salmiak skulle vara ledande i ström och att de hade höga smältpunkter. Å andra sidan förutsåg vi att socker och urea som molekylföreningar inte skulle kunna leda ström.

Materiel och kemikalier:
Doppelektrod, Bägare, Provrör, Provrörshållare, Provrörsställ, Sked, Brännare och Avjonat vatten. Kemikalier: Salmiak, Socker, Salt och Urea.

Metod:
Med användning av doppelelektroden genomförde vi en undersökning för att först fastställa ledningsförmågan hos kemikalierna. Vår inledande analys omfattade salt.

Genom att placera en sked med salt i en provbägare fylld med avjoniserat vatten, uppfyllde vi bägaren till ungefär hälften av dess kapacitet. Vi sänkte sedan försiktigt doppelelektroden i vätskan.

Om vätskan lyste upp indikerade det en ledande egenskap, medan avsaknaden av ljus visade på att vätskan inte var ledande.