Introduktion
Ulla-Britt Kotsinas, en framstående forskare inom nordiska språk vid Stockholms universitet, avslöjar i sin banbrytande artikel "Slangens påverkan på språket" (publicerad i Språkvård, utgåva 03, 2003) en fascinerande insikt kring hur slanguttryck inte alltid passar in i de förutfattade tankemallarna.
Vissa av dessa uttryck har stått emot tidens tand och smält samman med vårt vardagliga språk, vilket har bidragit till en anmärkningsvärd stärkning av språket i sig.
Kotsinas belyser å ena sidan hur vissa slangtermer har bleknat bort över årens lopp, något som hon illustrerar genom en jämförelse mellan äldre individer och dagens unga generation.
Många slangtermer som var vida använda under 1930- och 1950-talet är nu främmande för dagens ungdom, exempelvis ord som "dinka", "svång" och "vådis". Å andra sidan har en rad slanguttryck överlevt genom generationer och blivit en integrerad del av vårt språk.
Termer som "grabb", "kille", "tjej" och liknande är exempel på slang som har smittat av sig från en generation till nästa och blivit en organisk del av det moderna språket.
Med denna undersökning framhäver Ulla-Britt Kotsinas hur språket är en levande och föränderlig organism, där slangens påverkan inte bara ger insikter om historiska trender utan också konstant formar och stärker vårt språkliga uttryckssätt.
Utdrag
Britt Korsians avslöjar en intrikat utveckling där ordet "bög" successivt har övergått från att vara ett kraftigt nedsättande skällsord till att bli alltmer accepterat även av de som det berör mest – homosexuella.
Detta förändringsförlopp belyser tydligt den dynamiska karaktären hos språket och dess förmåga att omdefiniera och omforma ordens betydelser över tid.
En liknande metamorfos kan observeras i förstärkningsordens utveckling – dessa ord har genomgått en förändring från att vara starkt negativt laddade "fula" termer till att gradvis övergå till en status av ganska eller fullständigt acceptabla uttryck.
Denna omvandlingsprocess har gett upphov till vad vi nu kallar normalord.
För att ord ska förstärkas och vinna i tyngd och intensitet, som Britt Kotsinas förklarar, kan det innebära att man inkluderar förstärkande ord som "mycket", "verkligen", "hemskt" och "ryslig", eller användningen av vulgära termer som "satans", "helvetes" och "jävligt".
Trots att dessa ord har förlorat en stor del av sin chockeffekt, behåller de fortfarande en aura av "fulhet".
Detta skifte i ordens betydelse och emotionella laddning ger en insiktsfull inblick i språkets förmåga att anpassa sig till förändringar i samhället och dess föränderliga normer och värderingar.
Lämna ett svar