Introduktion
I alla länderna förändras språket alltid och Sverige är inte ett undantag. Det svenska språk som vi använder varje dag ser ut på många olika sätt t.ex när vi samtalar med familj och vänner, läser tidningen, pratar med grannen, använder Facebook eller ringer en myndighet.

Det beror också på var vi är uppväxta, vilken social status vi har, vad vi studerar eller arbetar med, vilken generation och kön vi tillhör osv.

Innehållsförteckning
Ungdomars språk
Skillnader mellan talat och skrivet språk
Skillnader mellan formellt och informellt språkbruk

Utdrag
Här är några exempel på ord som ungdomar blandar i svenska språket ”bai/ jalla bai= hejdå (arabiska)”, ”keff = dålig (arabiska)”, ”yani= alltså(arabiska)” osv.

Inte bara invandrarnas mångspråklighet påverkar till språkets förändring men även engelska har stor roll.

Idag hör vi mycket engelska på TV och det finns ibland mer engelska TV program än det finns svenska på vissa tv kanaler.

Även svenska journalister på TV använder engelska istället för svenska. Jag minns när en journalist från TV4 nyheter rapporterade om flygplansolyckan i Frankrike och hon använde ordet ”plancrash” istället för att säga ”flygplansolycka”.

På internet använder man mest engelska för att hitta nånting eller kommunicera med någon på nätet . Så det är ingen slump att engelska används i ungdomars talspråk.

---

Vi talar inte så som vi skriver , när vi pratar tänker vi inte alltid på grammatiken.

Kanske vi säger samma sak flera gånger och om en personen inte förstår vad vi menar , då kan vi förklara eller säga det med andra ord.

När vi pratar anpassar vi också till den situation vi är i och med vem vi talar med. Detta dokument har laddats ner från inspio.se.

Dokumentet får endast användas av inspiomedlemmar. I skrift tänker vi på vilka ord vi ska använda och i vilken ordning.

Vi använder inte slangord, och småord. Därför måste vi skriva med rätt ordflöde och följa skrivregler.

Enligt min åsikt är det inte så lätt speciellt för personer som har börjat lära sig svenska.

T.ex. man skriver ”mig, sig, dig” men läser ”mej, sej, dej”, talar ”nån, nåt, nåra” men skriver ”någon, något, några” eller skriver ”de/dem” med talar ”dom”.

Den sista exempel är lite svårt , man måste tänka när kan man skriva de eller dem och både uttalas på samma sätt.