Introduktion
Det svenska språket bär på en lång och fascinerande historia av utveckling och förändring genom åren. Över de fem olika epokerna sedan språket först betecknades som svenska, har en mångfald av händelser ägt rum.

Från runsvenska tider till det moderna nusvenska språket som vi använder idag, har varje skede bidragit med sina unika byggstenar till den språkliga strukturen vi nu både talar och skriver.

I likhet med en mångfald av kända och mindre kända händelser som har präglat språkets utveckling genom historien, kommer denna utveckling otvivelaktigt att fortsätta även i framtiden.

Detta bringar mig till min centrala frågeställning: På vilket sätt har det svenska skriftspråket förändrats genom historien?

Utdrag
År 1732 markerar en viktig milstolpe i svensk språkhistoria när äldre nysvenska gav vika för yngre nysvenska. Detta skifte följde med Olof von Dalins veckotidning "Then Swänska Argus", som debuterade just detta år.

I Anneli Hagmans artikel "Revolutionerande enkel svenska" från 2008, publicerad i Språktidningen, diskuteras Olof von Dalins inflytande på det svenska språket. Under tidigt 1700-tal var språkdebatten splittrad i Sverige.

Talad svenska skilde sig mycket mellan olika delar av landet, och en standardiserad stavning saknades. Dalins veckotidning svarade på det växande behovet av riktlinjer för det svenska språket.

Hagman beskriver hur Dalin använde talspråk och muntlig berättarkonst i sitt skrivande, vilket resulterade i lättlästa och underhållande texter. "Then Swänska Argus" banade vägen för ett ledigare och mer lättläst språk, och detta markerade början på en ny språklig epok i svensk historia.

Mellan övergången från yngre nysvenska till dagens nusvenska fanns August Strindberg. Enligt Ulf Jansson och Martin Levander, författare av "Handbok i svenska språket", kan Strindberg anses vara modern svenskans fader, delvis tack vare hans välkända verk "Röda rummet".

Detta verk betraktas som en av de första moderna romanerna på grund av sin unika skrivstil som bröt med tidens litterära normer.