Introduktion
I den romantiska eran framhäver författare, konstnärer och andra kreativa själar aspekter såsom känslor, fantasier, de olika nyanserna av själens djup och en fascination för det gåtfulla och naturens skönhet.

Denna epok präglas av nya ideal som utgör dess kärna. Ett framstående exempel är författaren Mary Shelleys verk "Frankenstein eller Den Moderne Prometheus," som såg dagens ljus år 1818.

Denna litterära skapelse har genom åren blivit en klassiker och är på många sätt typisk för romantiken i och med att den skapades under denna period. Men vad är det som gör "Frankenstein eller Den Moderne Prometheus" så romantiskt?

Utdrag
Som tidigare nämnt, utmärkte sig romantiken genom att placera känslan före förnuft, och detta aspekt framträdde i synnerhet i hela romanens essens.

Frankensteins övermod ledde honom att tro att han besatt förmågan att ge liv, och även om han lyckades, resulterade detta i att hans intellektuella överlägsenhet isolerade honom från familj och vänner.

Även Walton, driven av emotioner, lever i en självcentrerad värld. Istället för att följa det rationella, vilket skulle vara att återvända till land för att undvika fler människors död, är han styr av egoism och längtan efter ära.

Kontrasten till Frankensteins och Waltons högmod och självcentrerade natur framträder i Elizabeth, som försvarar Justines oskuld under rättegången för mordet på William, trots att ingen annan gör det.

Förnuftet borde ha dikterat att man skulle betrakta Justine som oskyldig, då bevisen mot henne var svaga. Men i stället tog känslorna överhanden och det var ur känslomässiga motiv Elizabeth agerade.

Precis som Mary Shelley själv, präglades romantikernas verk av intensiva känslor. Den tyske målaren Caspar David Friedrich sammanfattade dess betydelse med orden att en konstnärs känsla är hans lag.

Denna känslodrivenhet sträcker sig som en gemensam tråd genom hela den romantiska erans litteratur och konst.

Hur lyckades Shelley förmedla alla dessa känslor i "Frankenstein eller Den Moderne Prometheus"? Jo, genom främst inre monologer och dialoger.

De inre monologerna ger oss inblick i karaktärernas tankar och känslor, vilket hjälper oss som läsare att relatera till dem och känna sympati.

Genom monologerna får vi insikt i hur karaktärerna upplever situationer och varför de agerar som de gör.

Utan dessa monologer skulle vi troligtvis endast känna sympati för den "goda" karaktären, i detta fall Frankenstein.