Introduktion
Madame Bovary är ett klassiskt exempel på realismen i litteraturen, skriven av Gustave Flaubert år 1856. Realismen är en litterär epok som fokuserar på att skildra verkligheten så realistiskt som möjligt, med en noggrann beskrivning av miljö, karaktärer och händelser.

Flaubert använder sig av dessa element för att skapa en gripande berättelse om den unga och olyckliga Emma Bovary och hennes liv i den franska landsbygden under 1800-talet.

Utdrag
Händelserna i Madame Bovary är också realistiska och trovärdiga. Flaubert skildrar Emmas liv med verklighetstroget detaljer, från hennes giftermål med Charles Bovary till hennes affärer och ekonomiska problem.

Dessa händelser skapar en känsla av verklighet och gör det lättare för läsaren att relatera till Emmas liv. Det är viktigt att nämna att realismen är i motsats till romantiken.

Romantiken är en litterär epok som fokuserar på att skildra känslor och fantasi, medan realismen fokuserar på att skildra verkligheten.

I Madame Bovary kan man se hur Flaubert försöker att skildra Emma Bovarys drömmar och känslor, men också att visa hur dessa drömmar och känslor inte stämmer överens med verkligheten.

Detta skapar en kontrast mellan Emmas drömmar och verkligheten, och gör berättelsen ännu mer gripande.