Introduktion
Något som händer med de letala allelerna är att de minskar för varje generation, men allelerna för de letala kommer inte försvinna ur populationen enligt försöket vi gjorde.

Detta eftersom så länge det finns ett udda antal letala alleler som är recessiva kommer det alltid finnas en allel som förs vidare till nästa generation, men om man jämför det med verkligheten så ser det ganska lika ut.

Både på labben och i verkligheten så är den letala allelen recessiv, vilket betyder att den kommer tas ut av en dominant gen.

När personen parar sig med någon annan så måste personen ha en letal allel för att få en , men om inte personen har det så minskar chanserna för att den letal allelen ska synas och det blir svårare att få kombinationen aa alltså homozygot.

Men allelen försvinner inte ur populationen utan den finns kvar, men mycket svårare att märka av

Utdrag
Konsekvenser som man skulle få om den letala allenen var dominant är att mer folk skulle dö, vilket skulle till slut leda till en utrotning av en population.

Om vi tittar på det som står högre upp, så ser man att antalet recessiva gener för dödliga allelen minskar för varje generation.

Det samma skulle gälla om den letala allelen blev dominant. Antalet gener som inte har den letala allelen kommer också minska för varje generation, vilket i sin tur leder till att mängden som överlever är mycket få och till slut inga.

Genom att det händer så kan en viss population av mänskligheten kunna utrotas helt, vilket kan ha mycket dåliga effekter på samhället.

Det som menas är att ju fler som drabbas av en letal defekt, ju fler mindre som kan bidra till olika samhällstjänster.

När det är flera som blir sjuka och dör minskar det antalet folk jobbar och betalar skatt vilket påverkar samhällsekonomin, vilket leder till sämre ekonomi och i värsta fall lågkonjunktur.

Problemet blir då att det påverkar områden som exempelvis forskningen, när pengarna i samhället minskar, minskar också forskningen eftersom utan pengar går det inte att få de resurser som krävs till forskning.

Om man ser det ur ett naturvetenskapligt perspektiv så har det mycket bra och dåliga konsekvenser på individen och samhället.

Därför om vi gör ett antagande om att individen som får defekten överlever ett par år (ca 10-15 år) efter födsel så kan det betyda mycket bra saker för naturvetenskapen.