Introduktion
Vem är Pär Lagerkvist? Lagerkvist är en av de största författarna som Sverige har haft genom tiderna med flera framgångar som ledde till att han vann nobelpriset i litteratur i början på 50-talet, var ledamot av Svenska Akademien och att människor än idag talar om honom.

Lagerkvist reste land och rike för att få inspiration och en uppfattning om hur man skulle skriva och där satte det igång.

Utdrag
Det här sättet att skriva med ett dagboksperspektiv ger en stor prägel på sättet dvärgen beskriver saker, det är som att den dvärgen lever i en fantasivärld och beskriver saker på ett minst sagt unikt sätt.

Detta tror jag Lagerkvist gör lite med mening för att väcka tankar och funderingar hos läsaren och jag tror att dvärgen kan betyda och uppfattas olika hos olika personer.

Exempelvis kan ett stycke eller en beskrivning betyda något för någon men för en annan kan de betyda något helt annat.

Romanen är skriven på ett enkelt och lättläst sätt, inledningen är intensiv där Lagerkvist försöker locka och fånga in läsaren i boken direkt så att man bara vill fortsätta läsa och se vad som händer till skillnad från vissa andra romaner och böcker där det kan ta ett tag för att man ska komma in i boken.

Jag vet själv hur man lockas av en bra inledning och hur man kan tröttna på en bok som är långdragen men de Lagerkvist skrev var minst sagt ett undantag då han skrev med ett högt och intensivt tempo.


Han har även skrivit boken gäst hos verkligheten (1925). Den handlar om en ung pojke vid namn Anders och hans familj som bor bredvid järnvägen.

I familjen finns det många barn och Anders har många syskon. Under dagarna så spanar barnen i Anders familj på tågen som ständigt åkte förbi på den stora järnvägen och lekte med varandra.

En dag kom Anders inte att hänga med hans äldre syskon, istället satte han sig på den lilla grusplanen och grävde en grop.

Gropen var inte så uppskattad hos källarmästaren som genast kommer fram till Anders som blir vettskrämd och av rädsla fyller gropen han nyss grävt och springer raskt iväg.

Anders beskriver snabbt sin ångest och hans oro för att han eller någon i hans närhet ska gå bort, dessa känslor i Lagerkvists stil och sätt att skriva pessimistiskt är minst sagt bekanta.