Innehållsförteckning
Vad är de mänskliga rättigheterna & folkrätten? Vad innebär det & hur påverkar de vad stater och individer har för skyldigheter och friheter i freds- och krigstid?

Vad är det största problemet med hur dels folkrätten och de mänskliga rättigheterna är skrivna och formulerade och dels hur systemet kring detta är byggt (ex vilka de gäller, vilka som beslutar kring FN:s arbete i krig, hur avtalen gäller osv)? Motivera och jämför med andra.

Utdrag
Det är inte omöjligt att kunna se ett samband mellan dessa problem. Veto- systemet i kombination med den ekonomiska försörjningen fungerar inte.

Man kan se att veto-länderna är stora och utvecklade nationer som står för den större delen av FNs försörjning, och därför är organisationen beroende av dem rent ekonomiskt.

Därför finns inte den enkla lösningen att helt enkelt ta bort veto-länderna, vilket jag gärna skulle önska.

För att hitta en lösning på det problem jag finner viktigast, måste det också innefatta en lösning på ekonomi-problemet.

USA betalar 22% av hela försörjningen, vilket motsvarar 6,6 miljarder dollar per år vilket i sin tur är 52,8 miljarder svenska kronor.

Att ta bort veto- länderna och riskera att de går ur, innebär också att gå i konkurs.

Skulle man ta bort exempelvis USA skulle också det leda till en belastning på de andra ländernas ekonomi som då, som en alternativ lösning, måste betala mer.

Därför skulle det kanske inte vara ekonomiskt hållbart på sikt för resterande länder att vara kvar i FN, vilket också skulle innebära att de skulle bli mycket svaga eller gå i konkurs, vilket i sin tur gör att man i slutändan har hjälpt färre länder än vad man är kapabel till om man har kvar veto-länder.

Bättre med något än inget? Utöver ländernas bidrag försörjer sig FN på privata donationer och insamlingar världen över, vilket inte räcker till.

Problemet verkar svårlöst och förenta nationerna verkar vara fast i ett dödläge. Som tur är har jag några alternativa lösningar på problemet.

För att lösa den ekonomiska krisen som kommer i samband med att veto- länderna eventuellt går ur till följd av avskaffningen av veto-systemet skulle man kunna införa en viss skatt som dras från alla inköp som görs i medlemsländerna.

Detta skulle göra varorna dyrare, men samtidigt föreslår jag samma princip som man har med betalningssystemet, att de länderna med hög välfärd och mycket pengar betalar mer än de som inte har det. Alltså handlar det bara om några få ören per produkt som inte gör särskilt mycket skillnad.

Om detta ska gälla alla medlemsländer eller bara dem som sitter i säkerhetsrådet för tillfället, kan diskuteras.

Denna lösning skulle antagligen leda till att många länder går ur fn, men det skulle också innebära att de länder som är kvar får bättre hjälp när de behöver och därmed ett ökat stöd från fn som följer med en skön trygghetskänsla för olycksdrabbade nationer.

På så sätt kan FN återuppbyggas och i framtiden kunna sänka kostnaderna när fler länder söker sig tillbaka på grund av den sänkta fn-skatten.

Samtidigt, psykologiskt sett, blir något mer åtråvärt om man betalar ett tillräckligt högt pris för att få bli en del av något.

Att då införa någon slags twist på att gå med i FN skulle kunna vara fördelaktigt för att göra det mer attraktivt för fler länder.

Att genom skatten också öka kvalitén på deras arbete och bli av med mes-stämpeln skulle antagligen hjälpa fn betydligt mycket mer i längden än vad veto-länderna gör i nuläget, då de mest förhindrar fns arbete.

Då skulle de vara mer beredda på att betala en skatt för fns arbete.