Introduktion
Hjalmar Söderbergs moralfilosofiska dagboksroman Doktor Glas upplevdes med dess djupgående analytiska skildringar av moraliska perspektiv som kraftfullt provocerande för dess samtid.

Boken väckte följaktligen rabalder vid dess omvälvande debut år 1905 och har sedermera genomgående ifrån den publikframgång som dess första utgåva resulterade i och fram till i dagsläget varit högaktuell.

Boken utspelar sig i Stockholm under tidigt 1900-tal och återspeglar dåtidens konflikt mellan religionen och vetenskapen som utgångspunkt för den formliga existentiella och etiska uppfattningen.

I dagsläget är Doktor Glas fortfarande ständigt omtalad för såväl dess melankoliska miljöbeskrivningar av andra sekelskiftets Stockholm som för dess moralfilosfiska utläggningar vilka, i boken, manifesteras i form av protagonisten Tyko Gabriel Glas inre monologer.

Syftet med detta PM är att skildra Hjalmar Söderbergs bok Doktor Glas och dess bakgrund samt undersöka vilken betydelse bokens berättarperspektiv har för läsarens upplevelse.

Vidare är syftet att analysera och jämföra teman och motiv i Doktor Glas med August Strindbergs dikt Esplanadsystemet.

I avslutningen sammanfattas arbetet med återanknytning till de inledande frågeställningarna.

Innehållsförteckning
Inledning
Bakgrund
Berättarperspektivets betydelse för läsarens upplevelse
Jämförelse av teman och motiv
Avslutning

Utdrag
I Doktor Glas får vi i dagboksform följa Tyko Gabriel Glas liv som framgångsrik läkare i Stockholm under sekelskiftet 18-1900.

Protagonisten porträtteras som en oerhört ensam och vemodig person vars invecklade och tvetydiga synsätt ständigt förbryllar och väcker ny förundran hos läsaren.

Glas upplevs stundtals som en synnerligen pessimistisk, olycklig och deprimerad person med en bister och likgiltig syn på både livet, kärleken och döden samtidigt som han har en uttrycklig längtan efter att utföra en verkligt betydelsefull handling. “Ställning, anseende, framtid.

Som om jag icke var dag och var stund vore beredd att packa dessa kollin ombord på det första skepp, som kommer lastat med en handling.

En verklig handling.” (Doktor Glas s.15.). I sitt yrke tillfrågas Glas åtskilliga gånger om att utföra olagliga aborter, dessa spörsmål avvisas dock i samtliga fall av honom som anser “Men man kan ju inte heller sätta allt på spel, ställning, anseende, framtid, för att hjälpa främmande och likgiltiga människor.” (Doktor Glas, s.14.).

Möjligheten till en verklig handling uppenbaras dock för Glas när han en dag besöks av den unga, vackra Helga, fru till den, enligt honom, avskyvärda gamla pastorn Gregorius.

Den unga kvinnan påstår sig ha drabbats av en fruktansvärd motvilja gentemot sin man och anförtror sig åt Glas genom att berätta om sitt kärleksförhållande med Klas Recke.

Glas utformar en glorifierad bild av pastorns unga, attraktiva fru vilken står i skarp kontrast till hans syn på såväl omvärlden som på andra människor inte minst beträffande den motbjudande gamla pastorn.

Det är emellertid mångtydigt huruvida känslorna gentemot den unga kvinnan grundar sig i kärlek, sympati eller vänskap.

När hon därefter ber honom att falskt intyga sjukdom i syfte att få sin man att avstå ifrån sina äktenskapliga “rättigheter” uppstår dock en vändpunkt i den svårmodiga läkarens liv och han börjar alltmer aktivt förbereda lösningen för att befria, den enligt honom, idealiska unga kvinnan ifrån den vedervärdige gamla pastorn.

Utgångspunkten för lösningen skapas sedermera i form av hur de moraliska resonemang som förs i Glas inre monologer fungerar utslagsgivande för hans slutgiltiga beslut att befria den unga kvinnan genom att begå mordet på den gamla pastorn.