Introduktion
Jack var till synes ett helt vanligt barn. Han hade mörkbrunt hår som hängde ner över det ena ögat, barnsligt runda röda kinder och en skarp blick. Jack var mycket smal och tanig, men det var det ingen som speciellt lade märke till.

Så såg han ut när han började hans resa, som senare skulle leda honom in till skolkuratorns rum. Som senare skulle leda honom in i långa samtal med uppgivna rektorer och lärare. Ut från fotbollslaget, in i den kriminella vänkretsen. Det här är historien om Jack, han som ingen lyckades hjälpa.

Innehållsförteckning
Hemmet
Analys
Fotbollslaget
Analys
Skolan
Analys
Fotbollslaget 2
Analys
Nya skolan
Analys
Vad händer sedan?

Utdrag
Analys
Detta är en skyddsfaktor då han får sina sociala behov bekräftade, och han känner sig framför allt uppskattad och behövd, något han inte behöver kämpa för här.

Här har han en annan roll, här är han killen som är grym på fotboll, hyfsat kamratlig men kan bli en aning aggressiv. Han känner att han är bra på något, och att han tillhör något.

Han har helt andra förväntningar på sig här vilket ger honom möjlighet att “vara någon annan”. Hans roll och beteende är styrt av vad andra förväntar sig, vilket gör att han uppträder på ett annat sätt här än vad han gör i t.ex skolan.

Något man inte får glömma är att Jack inte är en elak person och att hans beteende sitter i hans personlighet, utan det är också yttre faktorer som formar hans beteende i olika situationer och därför kan en så stor förändring ske (men givetvis inte allt). Hans kognitiva schema som är baserat på tidigare upplevelser styr hans impulser i olika situationer han tycks känna igen. Dessa har sin rot i barndomen.


Skolan
I skolan var han klassens bråkstake, i extrem version. Han hade ett gäng med 2 andra pojkar han brukade umgås med. De var också stökiga, men Jack var värst. Ju värre saker han gjorde, desto mer uppmärksamhet och uppskattning fick han av kamraterna. Jack uppmuntrade också de andra till att göra dumma grejer, och gav dom beröm och uppskattning när de gjorde det.

På det sättet manade de på varandra och de i början oskyldiga busen blev bara mer och mer grova. Det kändes inte så bra, men han visste att pappa blev nöjd om han gjorde det. Han säger att det är det enda sättet att överleva. Och vad skulle kompisarna säga om han inte gjorde det? Om han slutade? Det gick inte. Han fick gå till rektorn titt som tätt. Skäll, skäll och ännu mer skäll.

Ett antal lärare hade pratat med honom, och sagt den ena negativa saken efter den andra. Snart gav de upp. Under samtalen satt Jack och stirrade ner i golvet som om han inte ens hörde.

Det kändes som att vad han än gjorde var det han som fick det hårdaste straffet. I allas ögon var han den elaka personen, som bara ville andra ont. Lärarna hatade honom, men de sa dem förstås aldrig. Han fick aldrig höra att han gjorde något bra, och det kändes också som att han heller aldrig gjorde något bra. Satt han tyst på lektionen, sa ingen något om det. Det lönade sig ändå inte.