Introduktion
Ett okänt samhälle väntar oss i dag, ett förlorat samhälle från tider långt bort, där makt och rikedom bar en betydelse av annan art än den vi känner till nu. Under den tidiga medeltiden, ungefär mellan år 500 och 1700, florerade det fenomen vi nu benämner som feodalism.

Start- och slutpunkterna för feodalismens era varierade beroende på geografisk plats. Jag ska särskilt utforska Europas aspekter, där detta levnadssätt förblev synligt åtminstone från medeltidens begynnelse fram till 1700-talet. Men vad innebar egentligen feodalism och hur verkade det i praktiken?

Innehållsförteckning
Inledning
Metod
Frågeställning
Källkritik
Fakta
Diskussion/analys

Utdrag
Om kungens triumf var så övertygande att både adelns och kyrkans makt försvagades, hade detta en följdeffekt av att staten centraliserades på ett påtagligt sätt. Adeln och kyrkan tvingades anpassa sig till en plats inom den framväxande kungliga byråkratin, utan egna självständiga områden.

Om det istället var adelns och kyrkans triumfer som segrade, vilket i sin tur underminerade kungens makt, skulle staten följa en mindre centralstyrd struktur, i en feodal anda.

Resultatet kunde vara att dessa samhällen med tiden skulle fragmenteras till mindre stater eller bli annekterade av andra. Ett tydligt exempel på detta fenomen är det medeltida tyska riket, som så småningom delades upp i hundratals små stater eller furstendömen.

Om ingen sida ensam segrade, utan istället enades om en kompromiss, skulle staten utveckla en fungerande central byråkrati, undvikande risken av en ensam härskare som hade full kontroll över rikets politik.

Vid en kunglig seger kunde en framgångsrik centralisering ta plats, där staten effektivt kunde allokera sina resurser. En enad ledarskapssyn under kungen skulle kunna ena riket mot gemensamma mål, vilket i synnerhet skulle stärka dess krigspotential.

Nackdelen här är emellertid beroendet av den regerande kungen och hans personliga tendenser. Om kungen var skicklig, fungerade staten väl, men om han var oförmögen skapade det hinder.

Det hela feodala samhället hölls faktiskt samman och trivdes i skuggan av kyrkan. Löftet som förenade kung och vasall påstås även vara ett löfte till Gud. Att gå emot detta löfte var liktydigt med uppror mot Gud själv, vilket innebar att få vågade utmana kungens auktoritet.