Introduktion
För att en levande organism ska kunna överleva och reproducera sig krävs två olika typer av celldelning. Den första är mitos, en vanlig form av celldelning som används för att öka antalet celler och förnya dem.

Den andra är meios, en process som resulterar i bildandet av könsceller, även kända som gameter. Vad som gör könsceller speciella är att de endast innehåller hälften så mycket DNA som vanliga celler, vilket är en form av reduktion.

Utdrag
Under telofasen bildas ett nytt kärnmembran runt kromosomerna. Till sist delas cellens cytoplasma, och de två dottercellerna går tillbaka till interfasen.

Meios (reduktionsdelning) är den komplexa processen som resulterar i bildandet av gameter. Denna process består faktiskt av två celldelningar, kända som meios I och meios II.

Meios II liknar mycket mitos, men med en betydande skillnad: i meios II genereras endast 23 kromosomer från de ursprungliga 46.

De ursprungliga cellerna som ger upphov till gameter kallas förökningsceller och är förbestämda att bli könsceller.

Dessa celler innehåller initialt 46 kromosomer i sina cellkärnor. I förberedelserna för meios måste dessa 46 kromosomer replikeras till 92 och sedan delas (i meios I) för att resultera i 2x46 kromosomer.

Därefter delas de igen (i meios II) och blir 4x23 kromosomer, vilket är det slutliga resultatet. Under meiosens metafas I placeras inte kromosomerna enskilt längs med cellens ekvatorialplan, som sker under mitosens enda metafas. Istället anordnar de sig nära sina homologa kromosompar.

Det är under denna fas av meios som en intressant händelse kan äga rum, nämligen överkorsning. Överkorsning involverar en komplex utbyte av genetiskt material mellan homologa kromosomer, vilket kan inkludera hela gener eller delar av gener. Denna händelse bidrar till genetisk variation i de resulterande gameterna.