Innehållsförteckning
Basfakta
Grundare
Pavlovs Hundar
Människosyn
Forskning
Behandling

Utdrag
Basfakta
Behaviorismen tillskrivs amerikanen John B. Watson och anses ha blivit introducerad under tidigt 1900-tal.

Tankar, medvetande, motiv och känslor anses vara omöjliga att objektivt studera enligt behaviorismen. Istället bör fokus ligga på de yttre och direkt observerbara beteendemönstren.

Psykologin bör därmed vara inriktad mot att vara en form av beteendevetenskap. En grundtanke är att människan är som ett tomt blad, formbar och påverkbar.

Detta står i kontrast till biologiska perspektiv som hävdar att människan är i huvudsak formad av genetiska faktorer.

Grundare
John B. Watson, en framstående amerikansk psykolog och professor vid Johns Hopkins University i Baltimore, levde mellan åren 1878 och 1958.

Hans namn är kopplat till ett universitet som har fostrat över trettio nobelprisvinnare. Watsons expertis låg inom experimentell studie av djurs beteenden, och han betraktas som den beteendemässiga synsättets grundare.

Många av Watsons koncept sammanfaller med Ivan Pavlovs undersökningar om inlärda beteenden, exempelvis de kända experimenten med Pavlovs hundar. Watson argumenterade för att människan föds som ett oskrivet blad, redo att formas av omgivningen.

Varför vi agerar på vissa sätt eller andra är inte av central betydelse enligt honom; det centrala ligger i själva handlingen, och dessa handlingar är följd av inlärda mönster.

I hans artikel "Psychology as the Behaviorist Views It" (1913) och flera böcker, inklusive den framstående "Psychology from the Standpoint of a Behaviorist" (1919), förklarade Watson hur psykologin bör anamma beteendet som central fokuspunkt. Forskning skulle utföras genom objektiv observation av djur och människors respons på yttre stimuli.

Pavlovs hundar
Ivan Pavlov, den framstående ryska fysiologen, psykologen och pedagogen, är välkänd för sitt experiment med hundar.