Innehållsförteckning
Bakgrund:
- Syfte:
- Hypotes:
Metod och material:
Resultat:
Diskussion:
Referenser:

Utdrag
Kroppen är som ett domino, om en väsentlig del faller så gör resten det. Utan hjärnan fungerar inte hjärtat, utan lungorna fungerar inte musklerna, och utan skelettet fungerar inte organen.

Samma gäller för musklerna, kroppens motorer. De finns i våra organ, i hjärtat, men de vi oftast tänker på är skelettmusklerna. Det är dessa som vi tränar på gym och beundrar i spegeln.

Musklerna består av många muskelceller, och hos skelettmusklerna har dessa växt ihop och ligger i buntar bundna av bindväv.

En muskel består av flera buntar, som omges av en till hinna bindväv, som tar emot och avger signaler från nervsystemet.

När vi rör på oss tar musklerna emot signaler från det somatiska nervsystemet och kontraheras.

För att vår livsviktiga muskulatur ska fungera måste muskelcellernas cellandning kunna ske, och möjliggörs av kroppens respiration- och cirkulationssystem.

I hjärnstammen sitter andningscentrumet. Denna del av hjärnan sänder ut impulser till mellangärdet, eller diafragman.

Det är en muskel i brösthålan, som vid kontrahering drar ner brösthålan, samtidigt som bröstkorgen expanderar.

I och med detta ökar lungornas volym och ett undertryck som suger in luft i lungorna bildas. Luften passerar luftstrupen, bronkerna, bronkiolerna och till sist ändstationen, alveolerna.

Alveolerna formade som små druvklasar och omges av kapillärer, små tunna blodkärl. De är så tunna att luftens kan syre diffundera in till blodet, som avger koldioxid som diffunderar ut i luften.

Diffusionen är en “tryckutjämning” där ämnen med högre koncentration diffunderar över till lösningen med lägre koncentration av ämnet.

Det mesta av blodets syre sitter på hemoglobinet, ett protein som finns i de röda blodkropparna. Proteinet binder till syre, tills pH sjunker.

Då sjunker även förmågan att binda till syre, och istället avger hemoglobinet syre till cellerna, och tar upp dess koldioxid.

Det syrerika blodet strömmar genom artärerna som förgrenas och blir allt tunnare, tills de går över till kapillärer.

Dessa är omgivna av en vävnadsvätska, eftersom vävnadsvätskan har ett lägre osmotiskt tryck än blodet åker vätska med lösta molekyler och salter över till vätskan, med bland annat syre.

Vätskan finns intill celler som behöver syre för dess cellandning, de tar upp syret och avger koldioxid som är en restprodukt av cellandningen.

Senare i kapillärerna tar blodet upp en lösning med bland annat koldioxid eftersom att dess osmotiska tryck då är lägre än vävnadsvätskans.

Blodet pumpar senare vidare genom venerna och återvänder till lungorna, och förloppet repeteras.

Vid träning växer inte bara musklerna, men också muskelcellerna. Större muskler/muskelmassa klarar större belastning och är mer aktiva, uthålligt eller explosivt (beroende på träningsform). Den fysiska förmågan ökar.

Fysisk förmåga går dock inte bara att mäta i muskelvolym. För att musklerna ska fungera krävs som sagt cellandning, och att blodet tillför tillräckligt mycket syre, som kommer från gasutbytet i andningsorganen.

Därför är syreupptagningsförmågan ytterligare en faktor till den fysiska förmågan.