Innehållsförteckning
Renässansen
William Shakespeare
Romeo & Julia
Källförteckning

Utdrag
Renässansen är en tidsepok som varade från 1300-talet till omkring 1600. Under tiden människorna levde under själva epoken kallade man dock inte epoken för renässansen.

Den benämningen kom först senare när man började forska om den vid 1800-talet. Ordet renässans kommer från franskans la Renaissance, som betyder pånyttfödelse.

Som centrum för renässansen brukar man placera Italien och Florens. Redan under 1300-talet växer här renässansen ideer och ideal fram.

Renässansen ideer rör sig både framåt och bakåt. Framåt och bort från den mörka och tråkiga medeltiden, och bakåt mot den grekiska och romerska antiken som man avgudar.

Under renässansen jagar man bokstavligen efter gamla texter, och man rotar fram antika texter som man inte tidigare har läst och sett.

Människorna studerar klassisk grekiska och översätter texter från den här perioden. I artikeln “Renässans, upptäcktsresor och en ny världsbild”

skriven av Robert de Vries, SO - rummet 18/3 - 21, kan man läsa att många av dessa gammalmodiga idéer som fanns på medeltiden hade man nu lämnat bakom sig.

Istället blev de antika idealen moderna på nytt. Människan hamnade nu, liksom under antiken, i centrum för allt. Man hämtar alltså också antikens syn på människan.

Det är individen, inte Gud, som ska stå i centrum. Renässansen hyllar också människans skaparförmåga och vi får begreppet “renässansmänniska”.

Den nya människosynen och idealen plockas också upp av de lokala makthavarna, vilket bidrar till att kyrkans makt utmanas. Nu sker också reformationen, alltså när kyrkan delas i en katolsk och protestantisk del.