Introduktion
Det psykodynamiska perspektivet grundades av den berömde Sigmund Freud. Han trodde på existensen av två kraftfulla drivkrafter i vår mänskliga natur, nämligen libido (den sexuella driften) och aggressionsdriften.

Dessa grundläggande drifter omvandlar vi till aktiviteter som samhället accepterar. Det är viktigt att förstå att dessa drifter är inneboende, men hur de tillfredsställs varierar genom olika stadier av livet: barndom, tonår och vuxenliv.

Utdrag
Det är frestande att se behaviorismen som en teori som betraktar människan som en mekanisk varelse, enbart påverkad av sin omgivning.

Å andra sidan kan psykodynamisk psykologi upplevas som svår att mäta och vetenskapligt belägga. Trots dessa skillnader finns en grundläggande likhet som präglar deras största skillnad.

Precis som behaviorismen föreslår att människans beteende styrs av miljön (stimuli) som utlöser reaktioner, har psykodynamisk psykologi en liknande syn.

Här styr det omedvetna människans beteende, inklusive uppkomsten av psykiska störningar, utan att individen kan kontrollera det. Med andra ord, de är båda teorier som fokuserar på påverkan utifrån.

Skillnaden är dock tydlig: behaviorismen tar sitt avstamp i yttre faktorer, medan psykodynamisk psykologi granskar de inre aspekterna, särskilt det omedvetna.

Trots detta finns det brister i behaviorismen när det gäller att förklara människan i sin helhet. En mer nyanserad bild av människan framkommer genom koncept som isbergsmodellen och hur biologiska drifter manifesterar sig psykiskt.

Det är sant att argumentet om att dessa aspekter inte är mätbara kan vara ett kritikpunkt från beteendeperspektivet. Det är i situationer där beteendemönster avviker från förväntat som behaviorismen har sina svagheter.

Psykodynamisk psykologi kan istället förklara sådana avvikelser som resultatet av överjaget som tar kontrollen vid ett visst tillfälle, även om olika aspekter av personligheten alltid interagerar och strider om inflytande.

Denna syn ger beteendepsykologin trovärdighet när det gäller att förstå de komplexa aspekterna av människans psyke.

Kritiken att behaviorismen bara behandlar symptomen och inte når roten till problemet blir därmed mer begriplig.

Enligt behaviorismen skulle orsaken till psykiska störningar enkelt vara felinlärning, som kan korrigeras genom omprövning eller utsläckning.

Freud, å andra sidan, hävdade som tidigare nämnts att majoriteten av psykiska störningar har sina rötter i barndomsupplevelser eller traumatiska händelser som är gömda i det omedvetna, men som ändå påverkar vårt medvetna och våra olika personlighetsaspekter (detet, jaget och överjaget), vilket manifesteras i vårt beteende.