Innehållsförteckning
Källkritik

Utdrag
Under 1700-talets mitt styrde Ludvig XVI, den enväldige monarken och makthavaren, över Frankrike. Trots sin position visade han ringa intresse för regeringen och föredrog istället sina personliga intressen som möbelsnickeri och jakt.

Hans klumpighet och starka närsynthet förvärrade situationen. Ludvig XVI och hans hustru Maria Antoinette bosatte sig tillsammans på slottet Versailles, beläget utanför Paris. Maria var högst impopulär under denna tid.

Många, särskilt de mindre bemedlade, ogillade hennes slösaktiga utgifter på kläder, smycken och extravaganta fester medan det franska folket led av svält (Almgren m.fl., 2008).

År 1789 tog revolutionen sin början. Missväxt hade drabbat Frankrike, vilket resulterade i stigande livsmedelspriser. Kungen var tvungen att höja skatterna eftersom statskassan var tom (Wikipedia, 2011a). Vad skedde med bönderna?

De var helt enkelt utmattade av kungens auktoritet och dominans. "Den mannen har regerat över oss alltför länge", tänkte nog de flesta bönder. Samhällshierarkin såg ut som följer: Kungen stod högst upp med makt över allt och alla i Frankrike.

Han levede i överflöd tack vare skatteintäkterna. Sedan kom adeln, som deltog i kungens och drottningens fester. Adeln var befriad från skatt och åtnjöt förmåner från kungen. Deras livsstil var lyxig, även om den saknade dagens moderniteter som TV och iPhones.

Därefter fanns prästerna, som utövade sin makt genom kyrkan och dess rikedomar. Precis som adeln var prästerna undantagna från skatt.

Slutligen kom bönderna, som utgjorde hela 98 % av befolkningen jämfört med adelns och prästernas 2 %. Bönderna bar hela skattebördan eftersom det var den enda källan för statsinkomster. Deras ekonomiska situation blev alltmer utsatt, samtidigt som hungersnöden eskalerade.

Slutligen nådde bönderna sin gräns. De levde under svåra förhållanden och hade hört talas om Amerikanska revolutionens framgångar och hur den förbättrade livet för folket. Nu var det dags för Frankrikes bönder att göra sin röst hörd (Almgren m.fl., 2008; Swenlert, 2011).

Samtidigt som bönderna förberedde sig för uppror försökte kungen lösa den ekonomiska krisen i landet. Frankrike hade bistått Amerika med pengar och vapen under deras kamp mot engelsmännen. Ludvig föreslog att inte bara bönderna, utan även adeln och prästerna, skulle beskattas.

Kungen samlade adeln och prästerna för att presentera förslaget. Adeln och prästerna ansåg detta vara fullständigt osannolikt. "Ska personer av fin härkomst betala skatt? Aldrig!", protesterade de.

För att driva igenom förslaget var kungen tvungen att sammankalla generalständerna, parlamentet, som inte hade samlats på över 175 år (Almgren m.fl., 2008; Swenlert, 2011).